Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider. V. Af Lars Gabriel Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
FAUNA OCH FLORA
På Otaheiti uppehöll man sig från 22 april till 15 maj och
fortsatte sedan till Societetsöarne och därifrån till
Vänskapsöarne, allt redan förut besökt land. Man landsteg på en okänd
ö (Lat. 19° 1’, Long 169° 37’), där folket visade sig mycket
fientligt och måste hållas på afstånd med gevären. Sparrman
blef träffad på armen af en stor »korallsten». Ön döptes
därför till Savage Island. Från Vänskapsöarne seglade man sedan
d. 29 maj rakt västerut förbi Sköldpaddsön, som namnges, fram
till Nya Hebriderna, som nu också få sitt namn. Alla de
många småöarna i denna arkipelag kringseglas och kartläggas.
Man besökte en af dem, Mallicolo, som fanns bebodd af ett
mycket sympatiskt folkslag af helt annat utseende och
»mycket bättre karaktär» än alla förut påträffade. De voro fullt
ärliga och mycket bestämda; lifliga och tillmötesgående, då de
behandlades väl, men genast färdiga till strid, om de ansågo
sig förorättade. De tilläto ej de hvita att tränga in, men »vi
botanister stulo oss dock stundom 3å 4 steg inom skogsbrynet
från den nakna korallstranden och lyckades att hastigt skörda
några växter, såsom man rycker brandar ut ur elden; men
man återvisade oss snart till stranden såsom näsvise,
obehörige och tilltagsne öfverträdare af deras förbud». På en
annan af dessa öar var mottogandet ett helt annat. Vid
landningen blef Cook öfverfallen med sten- och spjutkastning, och
det var ej annat än svara med musköterna och ett par
kanonskott. Liknande ogästvänlighet rönte man äfven till en början
på en tredje ö, »Tänna med dess eldsprutande Berg», hvilket
senare nu var i full verksamhet med flammor och »dön från
jordens inelfvor». Sedan gevären och kanonerna talat sitt
bestämda språk, blefemellertid respekten stor och folket vänligt och
hjälpsamt. Det blef lifligt umgänge, och man fick komma långt
in i landet till byarna, där de odlade »Cocos, Pisang, Arum
och Yamsrötter, fikon, sockerrör, Eugenia-päron, ett slags gröna
oranger, kålpalmträd, Hibiscus esculentus, svin och höns;
kanske ock hämnden äfven förmår dem att äta råttor så väl
som hvarandra inbördes». Fisk är det godt om; man gjorde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
