Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider. V. Af Lars Gabriel Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FORSKNINGSRESANDE FRÅN ÄLDRE TIDER 255
fångst på 15 lispund: »Mullus, Esox argenteus (Tiopundaren)1
Cavaller2, Albacorer och röda Pargas (Sparus erythrinus?)».
Efter 14 dagars vistelse på den fruktbara och intressanta
vulkanön och ett kort besök på den redan 1606 upptäckta
Helgeandsön, den största och nordligaste bland Nya Hebriderna,
seglades söderut, hvarvid man d. 4 sept. upptäckte »den näst
efter Nya Zeeland största öen i Söderhafvet, hvilken vi kallade
Nya Caledonien». Infödingarne själfva hade intet namn på sin
ö; den var för dem hela den kända världen. Båtarna blefvo
väl mottagna, och sedan första rädslan var öfver, kommo
massor af infödingar simmande ut till fartyget. Ön var längs
stränderna beväxt med resliga träd, mangrove, fikon och kokos,
upptill öfvergående i ett sterilt bälte glest I be växt med
Mela-leuca leucadendra, hvarefter vidtog en hög bergregion med
dvärg-artade träd. Folket står mycket lågt — enda vapnen utgjordes
af slunga och klubba — men de hade dock ordnat regelbunden
bevattning från högbergen för sina små planteringar af jäms
och en del andra rotfrukter. För öfrigt funnos sockerrör och
brödfruktträd, men i allmänhet tycktes det vara brist på föda.
Inga däggdjur alls funnos, inte ens råttor, och glädjen var
stor öfver Cooks present af ett hundpar och några svin.
Fisket lämnade det erforderliga soflet, och det fiskades både
med krok, nät och harpun. En rutten fisk var den vanliga
gengåfvan. En och annan sköldpadda fångades i näten, men
man höll äfven till godo med snäckor, som kvinnorna petade
upp vid stranden, med spindlar och dylikt, alldeles som
austral-negrerna, med hvilka kaledonierna enligt Sparrmans mening äro
nära släkt. De voro kannibaler, och då vid ett tillfälle de
hvite ta fram en salt oxlägg och äta däraf, blir uppståndelsen
stor bland negrerna. De hade ju aldrig sett något stort ben
annat än af människor och trodde därför, att främlingarna
också voro människoätare. En sjöorm (»Anguis platura»)
fångas och skildras, och en del botaniska fynd göras. En liten
ö i närheten kallas Botanistön för dess rikedom på växter och
1 Elops saurus, en jättestor sillfisk.
2 Carangider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
