Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider. V. Af Lars Gabriel Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FORSKNINGSRESANDE FRÄN ÄLDRE TIDER 257
Med riklig proviant lämnade Resolution för tredje och sista
gången Nya Zeeland den 10 nov. 1774. Det var nu helt andra
områden, som skulle utforskas, i det kosan ställdes rakt österut
öfver Stilla hafvet mot Amerikas sydspets, som började
skönjas redan den 18 i samma månad. Man träffar på »ett nytt
slag af hafvets jättar, Hvalfiskarne. Denne hade ett aflångt
trubbigt hufvud, hvarpå befunnos 2:ne longitudinela canaler
eller fåror och 2:ne upphöjningar som skiljde dessa fåror åt».
Han var vid pass 6 famnar lång, hvitfläckig och utan ryggfena,
möjligen en kaskelot. »Eldslandets nästan från topp till strand
snöbetäckta berg» blefvo allt tydligare, och snart »upplifvades
skådeplatsen af en mängd Skalar hvilka på vanligt vis på sätt
som Pingviner och Delphiner hoppade öfver och åter stupade
ned i vattnet; äfven lifvades samma teater af åtskilliga
sjöfåglar, som mellan haf och strand fram och åter svärmade,
samt af cirka 3 dussin Grampus-hvalar, hvilka nu höllo på att
vid 48° gr. vårvärme (Fahrenh. Th.) fira sina bröllop». »På
42 dagen efter det att ankaret i Nya Zealand sist lyftades,
kunde det här i en annan verldsdel fällas». Här tillbragtes nu
julen, hvarför »vår hamn och hela trakten blef kallad
Christmas-Sund». Det var där godt om sjöfågel; på en enda holme togos
»300 små nyvärpta Tärne-egg», massor af »pelikaner (ett slag
Sjö-orrar)» hade bo högt uppe bland klipporna, och »ibland en
art Vildgäss (Anas magellanica), som jag gifvit till K. Vet. Akad.
och tecknat samt beskrifvit i Mus. Carlson., gjorde vi sjelfva
Julafton ett så ansenligt nederlag, att Capiten jemte oss 3:ne
Botanister, hembragte 62, Lieutenanterna 14, hvarigenom hela
Besättningen kunde undfägnas med gåsstek, utom hvilken
välsignelse hvar och en annars nödgats att under julhögtiden,
åtnöjas med det alldagliga salta.» »Infödingarna äro de
orenligaste, usligaste och ömkligaste af alla menniskobarn».
Den 28 dec. lämnades julkvarteret, och den 30 passerades
Kap Horn, som härvid ej gjorde skäl för sitt dåliga rykte. En
hop hvalar antagligen »Linnés Balæna Boops piskade vattnet
med sina långa fenor», och då man kom i närheten af en ö,
som sedermera kallades Nyárs-ön, hördes »ett råmande såsom
Fauna o. Flora 1916. Häft. 6. n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
