Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider. V. Af Lars Gabriel Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 FAUNA OCH FLORA
en annan för Granan, beväxt som den är med ett ståtligt
cypressartadt träd, som ej fanns på hufvudön.
Pejling och kartläggning af den stora ön tar lång tid, och
stormar försvåra arbetet vid den farliga korallkusten. Man
måste också afbryta det förr än ämnadt var, och 1 oktober
sättes åter kurs på Nya Zeeland. En stor haj blef »oaktadt
sin tranighet ett läckert ombyte mot skeppskosten, och en
annan gång en Albatross, hvilken i vår ställning kunde
passera för en gödd gås: än ytterligare och ypperligare trakterades
vi med en Delphin, som blef harpunerad och därefter dödades
med fem muskötskott. Den befanns vara Delphinus Delphis L
och en hona, som nu hade mjölk i brösten». Kockens
handläggning kom köttet att likna oxstek.
Den 10 okt. landsteg man på en obebodd ö, som kallades
Norfolk-ön. Den befanns »tätt beklädd med en frodväxt
blandning Caledoniska och ny Zeeländska vegetabilier, fotade i en
så djup och god mylla, att vi, de förste menniskor, som från
skapelsen beträdde denna jord, icke utan största svårighet kunde
ifrån strandens tätare omgärdning framtränga». Där växte
»ett nytt slags Pinus, hvaraf vi sågo en, som hade 2:ne
famnars omkrets». Nyzeeländska hampan växte 9 fot hög, och
här fanns äfven »Areca oleracea eller kålpalmen, hvaraf toppen
och det inre, som hade någon mandelsmak, kunde utan all
beredning ätas. Fjäderskaran utgjordes af flera species utaf
dem som finnas på Nya Zeeland».
Den 18 okt. var man för tredje gången i Charlott-sundet.
Infödingarna voro nu mycket rädda, och det dröjde länge, innan
man åter kom på sällskaplig fot med dem. Orsaken härtill
blef först klar på hemfärden, då man i Kap fick höra, hur en
båt från Adventure en tid förut råkat i strid med infödingarna,
hvarvid den 10 man starka besättningen öfvermannats och
uppätits. Tydligen fruktade man nu blodig hämnd. Både
Sparrman och Cook förmena dock, att skulden till stor del
legat hos båtbefälhafvaren, som var känd för sin brutalitet
mot infödingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
