Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 24 fauna och flora
rt/sfes-former, siibcylindricus och albotibialis. Båda dessa äro
ock hufvudsakligen svarta, men med hvit buk, hvita
armpenn-spetsar samt m. 1. m. hvitt i stjärten. Dessa äro stora fåglar,
den förstnämnda når en längd af 90 cm. och B.
siibcylindricus blir 85 cm. Men det finnes också här en mindre
hornskata, Lophoceros fasciatus, ofvan svart och under hvit och
med kalkhvit näbb. Särdeles vacker är en västafrikansk
kungs-fiskare, Halcyon badias, som har ryggen, vingtäckarne etc.
kastanjerödbruna, ett band öfver vingarne, gumpen och
stjärten klarblåa samt undersidan hvit. I dalgångar och gläntor i
urskogen, där solljuset spelar in och därför blommor utvecklas
och insekter lockas af dessa, där kan man också få se små
färgrika biätare såsom pilar skjuta ut i luften efter sitt byte
och därpå återvända till någon lämplig utkiksplats. En dylik,
som först nyligen funnits så långt österut i Afrika, är
Mero-piscus mülleri, som har ljusblå panna, ultramarinblå hjässa och
nacke, rödbrun rygg och vingar, röd strupe inramad i svart
och undersidan ultramarinblå. En annan liten biätare
Melitto-phcigns variegatus är ofvan grön, under rostbrun med en blå
sköld på kräfvan. En långstjärtad paradisflugsnappare (Tchitreaj
och en liten svart och hvit flugsnappare (Platysteira cyaneaj
med en naken hudflik öfver ögonen tillhöra äfvenledes den
västafrikanska skogen Törnskator af samma geografiska grupp
finnas också flera stycken, såsom t. ex. en svartpannad, grå
vårfågel (Lanius mackinnoni), en svart och hvit törnskata
.(Dryoscopus senegalensis), en olivgrön och gulfläckig dylik
(Nicator chloris) o. s. v. Tvenne svaita drongoarter (Dicriirus
coracinus & atripennis) påminna till sitt lefnadssätt på en gång om
såväl flugsnappare som om törnskator. En svarthufvad gylling
(Oriolns lætior) låter sin flöjtstämma ljuda från löfverket, med
hvilket dess guldgula och gröna dräkt lätt sammansmälter. Af
de präktiga glansstararne finnas ej mindre än tre
Lamproco-lius-arter, hvilka med sin i stålblått och grönt skimrande, men
delvis också sammetssvarta skrud väl göra skäl för namnet.
En af dem, L. lessoni, som igenkännes på en briljant
purpurviolett fläck i örontrakten, var förut blott känd från en trakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
