Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÅ anteckningar från en barlastplats vid hälsingborg 23
hämplingar (Linota flavirostris) kommo somliga vintrar i skaror
på hundratals fåglar. Det är nöjsamt att betrakta en flock,
där den under ideligt kif klänger omkring bland Sisymbrium,
hvars frön fågeln alltid uppsöker. Under snöiga kalla vintrar
är fågeln ej rädd, och man kan då komma den helt nära. Vi
pojkar kunde med lätthet fånga den på så sätt, att vi bredde
ut ett stycke sillnät om ett par kvm. storlek över de nära
alnshöga Sisymbriumbestånden. De tre sidorna av nätet tyngde
vi ned till marken med stenar eller snö och läto den fjärde
vara öppen, så att fåglarna kunde komma in under nätet den
vägen. Sedan drefvo vi fåglarna sakta bort till det ställe, där
nätet låg. Någon rädsla för nätet visade de ej, utan hoppade
orädda in under det. När flera stycken hade hoppat in,
sprungo vi hastigt fram mot öppningen, och då flögo fåglarna
mot nätet och trasslade in sig i maskorna. Artens
sammanhållningston påminner om den vanliga hämplingens och
grå-siskans, men är ej så stark eller klar som dessas. Locktonen,
som fågeln låter höra under flykten och äfven då den söker
föda, har ett karakteristiskt läte, hvarpå den öfvade iakttagaren
lätt igenkänner honom. Med glädje har jag alltid hälsat den
lilla nordiska hämplingens ankomst till våra bygder. De flesta
vintrar har jag sett honom här, men numera träffar man
honom ej i sådana flockar som förr. Vanliga hämplingen (Linota
cannabina) finnes också om vintrarna här och lever liksom
den förra i synnerhet af Sisymbriumfrön. Båda arterna äro i
vinterdräkt ganska lika. Den vanliga hämplingens läten äro
som bekant klara, melodiska och omväxlande. En fågel, som
jag under senaste vintrarna förgäfves eftersökt, är snösparfven.
Förr kunde jag få se ansenliga flockar af denna härliga fågel
på barlastplatsen. Ingen småfågel har mera tilltalat mig än
denna. Att få betrakta en flock snösparfvar, där de i sina
behagliga dräkter röra sig på marken, se dem alla fladdra fram
öfver marken, då de osökt erinra om stora präktiga fjärilar,
samt höra deras mjuka drillande toner gör fågelvännen glad
och uppryckt till sinnes. Det hände ibland, att några av dem
stannade kvar till fram i mars månad, och då snön vid denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
