Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flyttfagelstudier 57
skulle fåglarna ha att passera både väster och öster härom,
och det sjörika berglandskapet omkring Mjörn äger icke
betingelser för slättens flyttfåglar. Något söder om Viskans utflöde
sluta dessutom den halländska kustens långa, med kustlinjen
parallella ändmoränstråk, och landet förändrar sandkustens
karaktär och öfvergår norrut i bergkust.
Iakttagelser, som ge vid handen, att tofsvipan uppträder
under vårflyttningen i stora flockar vid Skene, högt uppe i
Viskadalen, ha förut omnämnts. En notis i denna tidskrifts
årgång 1915 sid. 89 af Karl Kloo är vidare i detta sammanhang
af såpass intresse, att jag tillåter mig att delvis återge den:
»I Härna socken af Älfsborgs län finnas tre obetydliga
små insjöar i Viskans öfre lopp, vid hvilka sångsvanar ofta
äro synliga under vintern. Särskildt mot våren bruka de
regelbundet hålla sig där.
I februari och mars, om öppet vatten finnes,
bruka svanarna infinna sig mer talrikt. De hålla
vanligen till i den minsta af sjöarna, som är så grund, att den
om sommaren nästan är fylld af fräken, kal mus och nate med
bottenvegetation af dyborre m. m. - En hel del än-
der, mest dykänder, höllo då samtidigt till där. 1 slutet af
mars försvunno både änder och svanar från platsen».
Sistnämnda förhållande upplyser således om, att äfven
änderna äro flyttbesökare i trakten.
För tofsvipan och andra vattenälskande fåglar liksom för
en slättlandets flyttfågel böra förhållandena påtagligen vara
särskildt lämpade för spridning ofvannämnda väg till det inre
Västergötlands många mossar och sumpmarker och stora
slättvidder. 1
Det bör här ej heller förbigås, att sädgåsen (Anser fabalis,
Lath.) har en allmänt bekant rastplats på sin väg norrut i
Hornborgasjön. Mindre kändt är kanske, att hon äfven brukar
1 Egendomligt är, att man ej finner den observationen anförd, att en
vattenväg äfven under en mörk höstnatt mycket väl urskiljes genom sin ljusa reflex
och bildar det bästa ledmärke för en flygande varelse äfven på relativt sedt rätt
afsevärd höjd öfver marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
