Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o 2 fauna och flora
de visade oss den ringaste uppmärksamhet, hvilken vi så
mycket mer ägnade dem. Det är nog sällsynt att på så nära håll få se
dessa skygga fåglar i deras hvardagslag. Några stodo med
indragna halsar i sin karakteristiska halfraka ställning, synbarligen
mätta och belåtna med sin värld, andra med hufvudet spejande
böjdt mot vattenytan, färdiga att med ett blixtsnabbt hugg
öfver-raska någon ovarsam fisk, alla på så djupt vatten, att det räckte
dem en bra bit ofvan tarsleden. En och annan lyfte och drog
med tung flykt bort mot den aflägsna bokskogen. Ute i
vattnet syntes en liten grön plätt, öfver hvilken svärmade ett moln
af skrattmåsar, som tydligen där hade sina häckplatser. Här
och hvar under vägen lyfte enstaka par rapphöns skrämda af
den framilande ånghästen. I en liten sjö i Mecklenburg
förvånade det mig att få se ej få viggar parvis fördelade.
Hanarna voro gamla i full praktdräkt, hvilket ju tydde på att de
därstädes häckade. På ett par ställen i detta land syntes
enstaka storkar, hvilka, gravitetiskt stegande fram öfver ängarna
i sina svarthvita dräkter, gjorde sig präktigt mot den gröna
och blomsterbrokiga gräsmattan. Då och då såg man en hare
hoppa upp och gno in i ett klöfverfält samt fram mot aftonen små
flockar rådjur växla ut ur de närliggande skogsdungarna. Endast
en gång syntes en skock råkor, hvilka jag väntat mig få se tal
rika, samt blott sparsamt några exemplar af vår vanliga kråka.
Under min vistelse i Hamburg använde jag naturligtvis
mästa tiden i Hagenbecks världsberömda djurgård vid
Stellingen. Det gör alltid på mig ett beklämmande intryck, då jag
ser de högre däggdjuren i en zoologisk trädgård, huru väl det
än är ordnadt för dem. Då de ej behöfva kämpa för sin
tillvaro, blifva de förr eller senare mer eller mindre degenererade.
De hafva ej som människan förstånd att genom
kroppsrörelser motarbeta verkningarna af ett lif i dåsig maklighet, och
ej synes deras ägare hafva tillräckl gt beaktat denna sak Det
verkar parodiskt att se antiloper och gazeller på stela
rachi-tiska ben stulta omkring inom sin inhägnad och tänka på hvad
man hört berättas om deras vighet och snabbhet i sin frihet.
En daglig motion framför chambrièren skulle snart nog sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
