Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ornitologiska notiser 169
ligger vid en del af det gamla hafssundet öfver det mellersta
Sverige. Denna häckplats är att finna vid Omberg på ett af
dess branta stup mot Vättern. Alldenstund detta berg reste sig
ur vattnet, äfven då det omgifvande lägre landet täcktes af
hafvet, skulle man kunna tänka sig, att denna gråtrutkoloni ägt
bestånd på samma plats ända sedan denna aflägsna forntid.
I ännu en insjö, som ligger inom det gamla hafssundets
gränser, nämligen Glan, häckade gråtruten ännu omkring 1870-talet
enligt C. W. Lundborg. Själf såg jag som pojke ett par
hafs-trutar häcka på Lillskär i samma sjö. Visserligen ligger denna
sjö ej så särdeles långt från en af det nutida hafvets inre
vikar, Bråviken, men det oaktadt torde den ofvan gifna
tydningen såsom en reliktförekomst äfven i detta fall ej kunna
utan vidare tillbakavisas, ty enligt tillgängliga uppgifter häcka
de nämnda trutarna ej annorstädes i vårt land vid insjöar.
2. En alfågel i Vänern den ’28 juni.
Den 28 juni i år stod jag i sällskap med några vänner på
yttersta spetsen af det moränref, som afslutar ön Hinden mot
nordväst och där sänker sig ned under Vänerns yta. Plötsligen
kommer en fågel flygande utifrån sjön rätt mot mig. Jag blef
ytterst förvånad, ty det gjorde intryck af att vara en alfågel,
såsom jag också utropade. Den närmade sig alltmera och slog
till ej långt från oss. Mycket riktigt, det var en gammal
al-fågelhane i glänsande brunsvart skrud med gråhvita kinder
och långa stjärtspröt. Zeisskikaren gaf en klar bild af de
minsta detaljer. Strax alfågeln hade slagit ned, dök den efter
föda ett par gånger, men tycktes ej finna hvad den önskade,
hvarefter den ånyo lyfte och flög ut på fjärden söder om refvet,
där den låg en stund, innan den flög bort ur vår åsyn.
Det var en ganska egendomlig uppenbarelse att finna en
alfågel i Vänern i synnerhet vid denna tid på året. Men detta
är ej det märkligaste, ty fåglar komma ju då och då på
villovägar, utan det intressantaste i iakttagelsen ligger i den lilla
underrättelse om denna arts ruggning, som kan erhållas här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
