Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o 2 fauna och flora
ifrån. Vid etf föregående tillfälle har jag i denna tidskrift
(1913, p. 120-122) diskuterat frågan om »alfågelns
dräktombyten». Därvid framhölls, att alfågeln i olikhet mot andra
dykänder och änder utbyter den hvita praktdräkten mot den
mörka sommardräkten redan innan den framkommit till
häckplatserna, men att den då ej fäller vingpennorna och de långa
stjärtpennorna. Alfåglar i Riksmuseets samlingar skjutna
omkring den 11 och den 24 maj äro i full (eller nästan full)
sommardräkt, men ha ännu de gamla vingpennorna. Iakttagelsen
i Vänern den 28 juni ådagalägger, att alfåglarna ännu så sent
som nämnda dag ej ha fällt sina vingpennor, utan ha full
flygförmåga. Detta bevisar, att alfågelhanarne ej fälla sina
ving-och stjärtpennor förr än ganska lång tid efter, sedan den mörka
sommardräkten i öfrigt är fullfärdig. Det blir sålunda
sannolikt, att trots sommardräktens mycket tidiga anläggande den
nämnda fällningen af pennorna verkligen normalt inträffar i
augusti, hvarom antydningar gifvits genom ett par iakttagelser,
som finnas anförda i litteraturen, men som hittills föga
beaktats. Hvad den första angår, beror det sannolikt därpå, att
den är gjord på en skadad fågel. M. von Wright sköt den
25 aug. 1867 i närheten af Hälsingfors en alfågelhane, som
skadskjutits på våren och därför ej kunnat flytta. I en not i
arbetet »Finlands Foglar» meddelas om detta exemplar, att det
hade »nya, ännu ej fullt utvuxna vingpennor, de långa
stjertpennorna stucko fram, sommarfjädrarne på framrygg och
skuldror voro mycket slitna, på framryggen funnos qvar flere mycket
slitna hvita fjädrar» —–. Denna fågel var tydligen till
följd af sitt skadade tillstånd abnorm, och man kan därför af
dess förhållande ej draga vidtgående slutsatser. En annan
iakttagelse af en alfågel med fällda vingpennor omtalar
Kolthoff helt kort i sin berättelse »om norra polartrakternas
däggdjur och fåglar».1 Denna fågel sköts längst in i Myskoxfjorden
på nordöstra Grönland den 17 augusti.
Sålunda, om man skulle våga sammanställa hvad man vet
om alfågelhanens ruggning, skulle det bli följande:
1 K. Vet. Akad. Handl. Bd 36, n:o 9, p. 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
