Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o 2
fauna och flora
de båda formerna ute i naturen lyckades det mig ej att få
någon uppfattning om dess utbredning eller att konstatera, om
några »blandade äktenskap» förekommo med den andra formen.
Calcarius lapponicus L.
Lappsparfven visade sig aldrig i Abiskodalen. Den förekom
talrikt i Stordalens sjö- och kärrområde. I dess sumpiga, af
videbuskar bevuxna kärrmarker, häckade den allmänt.
Lappsparfven och rödstrupiga piplärkan voro här de vanligaste
fåglarna.
Plectrophenax nivalis L.
Snösparfven förekom sparsamt på alla fjäll jag besökte,
i synnerhet på deras högre sluttningar, där snön låg kvar, i
hvarje fall alltid ett godt stycke ofvan trädgränsen. Här kunde
man ofta höra hans vackra sång. Om man närmade sig
häckplatsen, försökte hanen locka bort besökaren genom att hoppa
på marken i riktning från boet för att på så sätt få åskådaren
att följa med. När han kommit tillräckligt långt för att anse
all fara öfver, flög han upp i luften och återvände.
Ampelis garriilus L.
Sidensvansen är en typisk barrskogsfågel. Därför kunde
man ej vänta, att den skulle uppträda i Torne träskområdet.
Icke desto mindre iakttog jag honom där sommaren 1916 under
omständigheter, som tydde på, att han häckade. Sålunda
observerades han nästan dagligen i Abisko under så godt som
bela juli månad. Två gånger såg jag sidensvansar flyga med
mat i näbben, hvilket de väl knappast skulle ha gjort, om de
ej häckade. Dessutom fann jag på eftersommaren inom
nationalparken två tomma bon, som efter allt att döma svårligen kunde
ha tillhört någon annan fågel än sidensvansen, hvarför jag
anser det otvifvelaktigt, att de häckade i Abisko sommaren 1916.
Cuculus canorus L.
Göken var långt ifrån sällsynt. Såväl i björkskogen
som på fjällhedarna visade han sig ofta, och man hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
