Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur skall namnet ekorre tydas
som i sin tur kommer af det grekiska oxtoopo?. Det sistnämnda
kommer af axtä = skugga och oupà = svans, d. v. s. det
betyder ett djur, som skuggar sig med svansen? Ehuru det
franska écureuil har en obetydlig yttre likhet med de germanska
ekorrnamnen genom sitt begynnelse-e, får detta ej förvirra
slutledningen, ty detta e är blott såsom i en massa andra ord en
ombildning eller ersättning för ett latinskt s. Man kan t. ex.
jämföra det franska étude och det latinska studium samt det
franska écriver och det latinska scribere etc. Det engelska
»squirrel» kommer från tidigare franska, innan s i början af
ordet blifvit e. Då jämförelsen med de utländska
ekorrnamnen alldeles lämnar oss i sticket, är det bäst att söka gå
tillbaka och söka äldre och ursprungligare former i vårt eget språk.
Därvid skall man finna, att ekorre ingalunda är ett gammalt ord.
Djuret ifråga kallades långt fram på 1800-talet äfven i skrift
på samma sätt som än i dag i vissa landskapsmål ikorn (äfven
ikorning). På medeltiden var namnet ikurni. Så läses t. ex. i
Lydekini Excerpta till den gamla västgötalagen § 113: »Engin
ma ikurnæ takæ i byaskogh. eig a hæræz almenning. eig a lanz
almenning længre æn fra dyonisij oc til annunciationis hwar
[>æt gör fyr eller si|iæn böte III. XVI örtogher». Alltså löd namnet
tydligen förr och äfven så långt tillbaka som man kan spåra
det i svensk skrift från tidiga medeltiden »ikorn(i)» eller »ikurn(i)».
Detta namn tror jag lämpligen kan förklaras såsom ett
0110-matopoietiskt ord. Det är allom bekant, att ekorren har ett
smackande läte, som ljuder ungefär »kko» (eller »kku»). Hör
man emellertid efter noga, särskildt när ekorren blir skrämd
och är upprörd eller arg samt därvid låter sin smackning ljuda
upprepade gånger efter hvarandra, skall man vanligen kunna
urskilja ett liksom sugande i-ljud före själfva smack-ljudet.
Sålunda skulle lätet kunna skrifvas »i-kko(u)». Ikorn blir då djuret,
som låter ikko(u). Sedan har namnet, när man ej längre förstod
dess mening, »förbättrats» till ekorre i ganska sen tid och
möjligen med en omedveten eller medveten ehuru missriktad tanke
på ek. Smeknamnet »kurre» torde också få anses för
onomato-poietiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
