Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till frågan om harens läten
233
Anledningen till att jag så särskildt kom att intressera mig för
hårlocket, är egentligen ett barndomsminne — från 12 — 13-årsåldem:
Det var på min fars gård, Nyby i Ärentuna socken, Uppsala län.
Där var — och finnes väl ännu — en skogsbacke, c:a 300 meter
från gården. En kväll fram pä vårsidan hörde vi från denna backe
detta omtvistade läte. Och detta blef anledningen till en riktig
dispyt mellan min Far och en granne till oss, C. Berglund.
Falsade, att det var en uggla; Berglund sade, det var haren. Jag minns
att Berglund påstod, att han i sin ungdom iakttagit en gäng, att det
är haren, som låter så där. Ja, så säker var han på sin sak, så
att han slöt dispyten med följande ord: »Om du går sta’ tittar i
backen där i morgon och det inte är harspår där, så ska’ du få
svärta mej i ansiktet!» (Det var nämligen nyfallen snö). Dagen
efter gick jag, i mitt barnsliga intresse, dit till backen för att se.
Och det var harspår där!
Men detta bevisade ju ändå ingenting, utan jag blef i alla fall
vid det, att det måste vara ugglan. Ty min Far hade sagt det.
Han var jägare alltifrån ungdomen, och han hade en gång varit i
tillfälle att iakttaga, när ugglan frambringat detta läte. Detta
tror jag också än i dag. Men jag icke blott tror, utan jag vet
också nu, att äfven haren åtminstone en gäng åstadkommit detta
ljud.
Säfsjö den 27 aug. 1916.
Edvard Gabrielsson
Länsskogvaktare.
Adr.: Säfsjö.
P. S. En sak, som jag nu undrar hur det kan vara med, är
den, om det är honan som svarar hanen, eller om det är endast
hannarna, som utmana hvarandra till strid, som t. ex. orren då han
blåser, 111. fi. andra djur. Jag tror det är endast hannarna. Ty
hade det harit en hona, som svarat, skulle de snart träffats sedan
han passerat oss, och locket upphört. Men nu hördes det, som
Ross säger, fortfarande. Och det hördes inte försvinna i rak
riktning bortåt, utan liksom sicksack, ibland mer åt höger ibland åt
vänster. Så att jag fick den uppfattningen, att de liksom drogo
sig för att riktigt träffa hvarandra. Men detta vet jag inte, utan
är bara antaganden. D. S.
Jag kan härmed intyga, att Länsskogvaktare E. Gabrielssons
berättelse i tidskriften »Skogvaktarens» julihäfte detta år om mötet
med haren är sanningsenling.
Det var en kväll i slutet av april månad — datum kan jag
ej erinra mig precis. Solen hade gått ner för någon stund sedan,
och det var i skymningen — timslaget kan jag icke närmare
angifva.
Då kommo vi gående på en skogsväg, ej långt från min gård,
Passlemålen i Hult socken, Jönköpings län.
Så fingo vi höra detta ljud (ho ho ho) som haren frambrin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
