- Project Runeberg -  Fauna och flora / Trettonde årgången. 1918 /
35

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

några ord om siams fauna och naturförhållanden 35

De svarta med gulbrun undersida försedda jätteekorrarna af
släktet Ratufa höra äfven till de märkbaraste. Dessutom finnas
naturligtvis en stor mängd råttor och möss samt diverse andra
smärre gnagare, bland hvilka särskildt märkas bamboråttor
tillhörande släktena Cannomys och Nyctocleptes. Piggsvin
förekomma äfvenledes, liksom en art hare (Lepus siamensis Bonh.).

Elefanten är tämligen allmän i norra Siam och i
gränstrakterna mot Birma och Tenasserim. Den är af siameserna
ansedd såsom helig, och det är därför förbjudet att skjuta den
utan konungens tillstånd. Två arter noshörningar lefva i
Siam, ehuru de äro sällsynta. I de norra distrikten, och
särskildt i trakten af den lilla ruinstaden Chieng Sen, synes dock
den lilla, tvåhornade noshörningen (Rhinoceros samatrensis
Cuv.) förekomma på de vidsträckta med högt och
ogenomträngligt elefantgräs bevuxna sumpmarkerna. Han är den
minsta af alla nu lefvande noshörningar, och hans hud är
beklädd med ett rätt långt, brunsvart hår. I de sydvästliga
gränstrakterna förekommer den enhornade arten (Rhinoceros
sondaicus Desm.) i ringa antal, men dess utbredning mot norr
är ännu ofullständigt känd. Samma är förhållandet med den
malajiska tapiren (Tapirus indicus Cuv.), hvars spår då och då
anträffas i de svårgenomträngliga urskogarna längs gränsen
till Tenasserim. Vildsvin förekomma i skogstrakterna, men äro
ännu föga kända. Troligen är det Sus cristatus Wagn., som
bebor de norra delarna af landet, medan den i söder efterträdes
af en annan närstående art Sus cristatus jubatus Miller,
som är tämligen allmän på Malakkahalfön. Af familjen
Tra-gulidce hafva flera nära besläktade former anträffats, såsom
Tragulus kanchil affinis Gray från västra Siam och Siamesiska
Malakka samt Tragulus kanchil williamsoni Kloss från norra
Siam. Hjortdjurens afdelning är talrikt representerad. Mycket
allmän är muntjacken Muntiacus muntjac Zimm som i några
underarter finnes spridd öfver hela landet. Den förekommer
mestadels i täta och ogenomträngliga skogar, där den då och
då gifver sig tillkänna genom sitt egendomliga läte, som starkt
påminner om en hunds skällande. Muntjackarna kännas äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:20:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1918/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free