Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 o
FAUNA OCH FLORA
Liksom vid Visingsö består skogen på båda dessa platser af
jämn, tät och högvuxen barrskog af gran och tall.
Detta om själfva saken. Hvad mård-teorin angår förefaller den
mig föga sannolik. Förutsatt att mården förr härjat på
sofplat-serna, hvilket synes mig högst problematiskt, måste det förefalla
egendomligt, att sådana stora öar, som de i detta fall nämnda (Öland,
Lidingön), af kråkorna instinktivt skulle uppfattas som mårdfria.
Härtill kommer att ett stort antal (med säkerhet det allra största
antalet) sofplatser inom landet ej ligga på några öar, och, hvad som
härvid är viktigare, ej äro sådana, att någon nedärfd mårdskräck
kan användas som förklaringsgrund, hvarför de blivit valda. De af
mig från Uppsala-trakten omnämnda sofplatserna torde snarare
kunna anses som teoretiskt lämpliga mårdtillhåll.
Kråkorna och kajorna (sannolikt äfven råkorna) synas till
sofplatser föredraga eller fordra skogsdungar med högvuxen, tät och
jämn skog. Möjligt är att de i trakter, där öar finnas,
föredraga dessa. Härvidlag torde de dock endast öfverensstämma med
flera andra fågelarter, hvilka, antingen sedan de efter häckningstiden
samlat sig i flock, eller innan de börjat häcka, söka nattplatser
omgifna af vatten. Kända exempel härpå äro svalor och starar. I
norra Vättern har jag vidare flera somrar sett en eller ett par
hägrar om kvällen sträcka ut mot skärgården och äfven iakttagit, på
hvilken ö de bruka öfvernatta. Och härvid är att märka, att dessa
hägrar ej sökte sin föda i den delen af sjön (i allmänhet i mindre
sjöar och dammar inåt land), utan endast sökte sofplatser där.
Vid Aneboda i Småland bruka hägrarna öfvernatta på en udde,
som skjuter ut i sjön Stråken, sålunda äfven här till större delen
omgifna af vatten.
Att denna förkärlek för öar eller genom vatten från bygden
isolerade sofplatser för starens eller hägerns vidkommande ej kan
sättas i samband med mården, synes mig klart. Rent mänskligt
att döma är den ju välmotiverad. Sedan beror det ju på om man
vågar tilltro dessa arter någon sådan mänsklig omdömesförmåga,
eller bör anse, att deras handlingar i detta fall uteslutande ledas av
dunkla erinringar af längesedan döda generationers erfarenheter.
Förklaringen återstår i så fall att finna. Frågan torde dock hafva
en allmännare räckvidd än ett eventuellt orsakssammanhang med
forntida mårdhärjningar skulle tillåta. Kanske erfarenheten helt
enkelt (och detta ofta i sen tid) lärt fåglarna, att vissa platser,
som i öfrigt äro lämpliga, erbjuda särskildt stor trygghet eller
ostördhet. Att dessa platser i ett stort antal fall ligga på öar
innebär ju intet anmärkningsvärdt.
O. O—ii.
En nyinvandrad växt på Lidö.
Den 8 juni iqij gladdes jag mycket att vid stranden straxt
innanför tångbältet finna ett (i) blommande exemplar af en för mig
dittills här ej påträffad växt. Dess grågröna, kålliknande blad och
om Buntas ofßcinalis, de nu i Mälaretrakten alltför vanliga Ryss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
