Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
45
gubbarna, påminnande habitus, sade mig att det var Isatis tinctoria,
Vejden. Som nämndt har den med säkerhet aldrig blifvit sedd här
och ej heller förekommer den på de till Lidö hörande holmarne,
Västerholmen, Gyltan, Örskär eller Skabbholmen, etc., hvilket äfven
framgår af, att H. Hesselman i sitt arbete: Zur Kenntnis des
Pflanzen-lebens schwedischer Laubwiesen, etc. Jena 1904, som vid
utarbetande af denna monografi särskildt haft Skabbholmen till operationsbas,
ej med ett ord nämner denna växt i den häröfver meddelade (sid.
342—345) dubbelspaltiga växtförteckningen, upptagande icke mindre
än 354 arter af Fanerogamer och Kärlkryptogamer.
Enligt all förmodan har dess spridning hit så tillgått, att frö
blifvit uppdrifvet på andra sidan tångbältet genom det synnerligen
höga vattenstånd, som var rådande på hösten igir. Nog är
möjligt, att frön af Isatis förr drifvit i land här; enligt den af Botaniska
Säl/sk. utgifna: Stockholmstraktens växter, Sthlm. 1Q14, finnes den
»flerstädes på holmarne öster om Blidö», och vidare på det relativt
närbelägna »Kapellskärsfyr och flerstädes på skären», hvilka äro de
närmaste Lidö angifna växtlokalerna, men på den hårda
klapperstenstranden ha de ej fått fäste eller ro. Men naturligtvis har också
nu det höga vattenståndet underlättat, att frön öfverhufvudtaget
kommit i drift.
Följande år funnos tre (3) blommande exemplar, hvilket, då
växten är tvåårig, alltså först i andra året blommande, tyckes tyda
på tvänne transporter, men då detta förefaller mindre troligt, är
väl antagligare, att blott en invasion ägt rum, och att dessa frön
af någon orsak ej kommit att gro förr än 1913. Äfven tycker jag
mig böra ha lagt märke till, om några ettårsplantor då funnits, men
några sådana ha ej antecknats.
På hösten 1915 var det däremot sådan mängd af sådana, att
jag ansåg mig ha råd utplantera en 25 stycken på annat ställe, och
1916 stod hela stranden, som härigenom alldeles ändrat karaktär,
grågul af de ståtliga strandväxterna. Hela antalet blommande
uppskattadt efter räkning af en del tror jag säkert vara mellan 3- à 400
stycken, och stodo de i tätt slutet samhälle. Visserligen säger
Gadd, P. A.: Underrättelse om Färge-Stoften Veides Plantering och
Ans i Finland, etc. Åbo 1760 i § 3: »At under Veide-Wäxten, man
dock håller Marken fri för Ogräs, är högst nödigt. Får, de göra
på... Weide-Landen, i denna afsigt, mycken nytta; Ty fåren upäta
och bortrensa alt Ogräs: men afbita icke et enda Stånd af
Weide-Wäxten». Men dofhjortarna, hvilka på försök erbjödos ett stånd, åto
detta med synnerlig begärlighet, och har jag ingenstädes sett, att
den uppgifves vara giftig.
Genom den hårda våren 1916 hade de flesta ettårsplantorna
gått ut, så att det sommaren 1917 blott funnos sex (6) blommande
stånd, men det stora antal årsplantor, som funnos denna sommar,
låter en med visshet antaga, att artens bestånd här är tryggadt.
Lidö i Februari 1918.
C. Otto G. Wi b om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
