Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abnormiteter i tjädertuppens beteende.
Af
C. Otto G. Wibom.
I Svenska Jägareförbundets Tidskrift, 28 årg.,
1890, förekommer ofvanstående som
underrubrik i den af Red. Doktor J. W. Lindblad
genom ett antal årgångar löpande större
monografien — Tjädern. Han skrifver: »Det
händer emellanåt att tjädertuppar sjelfmant komma
fram till gårdarne, hvilket är anmärkningsvärdt, då dessa foglar
mer än snart sagdt alla andra stationära foglar undvika
men-niskoboningar. Någon gång inträffar detta om våren, men
allra oftast på senhösten, i synnerhet i dimmigt väder.
Mångfaldiga exempel härpå äro anförda i gamla och nya Tidskriften
samt i tidningar. Tuppen sätter sig då på åsen af hustak,
lägre eller högre — också på kyrktak i byar — på skorstenar,
vedstaplar och i träd invid husen, o. s. v. Han sitter då helt
dåsig, frågar icke efter åskådare, aktar ofta icke om
klick-ningar, stundom icke ens om bomskott. Huru skall nu denna
besynnerlighet förklaras? Vanligen antager man, att han tagit
sig ett enbärsrus, uppkommet af en grundlig måltid å dessa
bär. Ganska möjligt är att så verkligen förhåller sig, men
detta antagande har ej, oss veterligt, blifvit bekräftadt genom
anstälda undersökningar, så att det tills vidare gäller blott
såsom förmodan, hvilken kräfver närmare pröfning. Då
tillfälle dertill saknas vore det af intresse ifall undersökningar
gjordes till svar på den frågan, om tjädrar skjutna under dy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
