Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i oo
fauna och flora
lika omständigheter ha kräfvan och förmagen fulla af enbär
eller ej. — En annan förklaringsgrund har ock blifvit
framstäld, nämligen att dimman eller töcknet ensamt framkallade
ifrågavarande vilsekommenhet och dåsighet. Huru dessa
underligheter än må uppkomma, äro de specifika för tjädertuppen i
motsats mot andra foglar.
Att tjädertuppen under fortplantningstiden har ögonblick
af ekstatiskt tillstånd bevisas af hans sinnesfrånvaro under
sisningen (på spelet). Hos en och annan tupp öfvergår detta
tillstånd till fortfarande öfverretning eller kollrighet, man kunde
säga förryckthet», etc.
Härpå anför förf. utländska exempel från Tysken Wurm
och Brehm. Men är det sannerligen gå öfver ån efter vatten,
då vi härom äga klassiska rön i våra vördade Kongl. Svenska
Vetenskaps Akademis Handlingar! Så berättar »Lieutenant»
E. G. Adlerberg här för år 1787: Nägra Rön och
Anmärk-ningar om Tjdder-fogeln. sd i des vilda som tama tilstdnd.
bland annat: »År 1778 bar en af mina Bönder vid Djurö til
mig en lefvande Tjäder-höna, den han tagit med blotta
händerna på et besynnerligt sätt. Han hade funnit hönan
liggande på marken, uti den ställning hon vanligt antager, då
hon låter trampa sig, och hörde henne gifva samma läte,
hvarmed desse foglar pläga kalla älskaren til parning. Hon var
så aldeles intagen af dessa känslor, at hon lät taga sig och
tycktes knapt gifva ackt på sin fara, förr än hon var gripen»
. . . . »I Majo följande år fick jag åter en lefvande aldeles
oskadd Tjäderhöna, tagen på samma sätt och i samma
ställning. Jag kan icke underlåta at anmärka detta såsom någon
besynnerligt, och jag kan icke upgifva någon annan orsak
därtil, at en så skygg och varsam fogel, hvilken annars icke
låter af den varsammaste Jägare öfverraska sig, kunnat utan
svårighet tagas med blotta händer, än den, at, sedan negdens
tuppar blifvit bortskutne, behofvet af parning öfverväldigat alla
öfriga känslor. Det är bekant, at Tjäder-hönan i detta tilstånd
äfven emottager Orrens tjenstfärdighet, af hvilken blandning
de så kallade Racklehannar tilkomma. Bägge dessa så fån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
