Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i oo
fauna och flora
tolerera så förnäma fåglar vid husknuten, dock allra mest, de
ej dolt dessa bravader under signaturens skyddande —
in-cognito! Förr voro »hemma-hararna» fridlysta, vore ej på tid
skydda hemmafågeln, om man ej vill följa Adlerbergs exempel?
Min Pelle undgick sålunda bli »dängd med yxa», utan gick
omkring helt lugnt ibland allt bråte — »och käka mursann’»
— som den jovialiske handtlangaren utlade förloppet. Då jag
gick in att förmäla denna högst angenäma händelse, stod min
hustru just och betraktade geeom fönstret vår tjäder, som, gående
på en gammal gärdesgård i parken, helt gravitetiskt närmade sig
en däröfver hängande svensk- eller vild-kaprifol (Lonicera
Peri-clymenum) (denna utan tvifvel planterad,) och plockade och åt
af bären. Vi voro snart mobiliserade, undertecknad beväpnad
med en fiskhåf. Då vi kommo ut hade tjädern lämnat
»Matleds-trädet», som kapriolen betecknande kallas i sin hemort, Bohuslän,
då den förr användes mot magkatarrer. Tuppen gick nu helt
betänksamt utanför på gården, och genom att gå en omväg lyckades
vi med sakta motande få honom till ett järntrådsstängsel, där
han kröp under en tät, risig snöbärsbuske och togs med
händerna — håfven obehöflig. Det var en stor och vacker yngre
tupp, ehuru anmärkningsvärdt mager, och så stor, att då den
gick på gärdesgården med uppburrade fjädrar och den hvita,
lysande näbben, man tog för gifvet det var en gammal fågel. Den
insläpptes till änderna, som ha en större 14 x 26 meters
nät-inhägnad, under dito tak, men här var det som han något
kommit till besinning, i det han med fjädrarna tryckta till
kroppen med långa hastiga steg gömde sig under buskarna; detta
varade dock ej längre, än att vi knappt voro utgångna, så var
han åter framme och begynte genast äta af den utlagda
blandsäden. Under den stränga förvintern och vid det starka
snöfallet i januari lät han snöa ned sig, ej under buskarna,
utan midt på den frusna dammen, och det så fullständigt, att
man ej visste hvar den låg och först då flög upp, då han var
nära att bli påtrampad. Detta hände flera gånger, och vid en
större drifva gjordes med skyffeln som en ingång, hvilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
