Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i oo
fauna och flora
mörka midtstreck. Framhalsen och bröstet skulle sannolikt
blifvit gula efter fullbordad brämfällning, men det gula täckes
ännu vid fågelns död (14/-0 delvis af gråhvita bräm. Buken
och undergumpen gråhvita med litet inblandadt gult.
Sido-fjädrarne öfver låren något brunaktiga med svarta spolstreck.
Undre stjärttäckarne hvita, delvis gula med svarta spolstreck.
Till sin teckning (eller sitt mönster) likna vingarne grönsiskans,
men det gula på handpennornas kanter är ljusare än hos en
grönsiskhane och de ljusa brämpartierna på armpennorna äro
ej gula och hvita, utan så att säga ljust hämplingbruna samt
breda. Stjärten återigen har hämplingmönster, men
grönsisk-färg, d. v. s. pennorna äro svarta med gula eller hvitgula
kanter på båda sidor.
Vid en närmare undersökning visar alltså denna bastard
på ett intressant sätt blandade karaktärer. Det var ingen
kraftig fågel utan snarare tvärtom. Sannolikt på grund af den
ofvan anförda skapnaden på näbben kunde han ej knäcka och
skala ett hampfrö, utan måste dylika först krossas, om han
skulle kunna förtära dem. När han åt, sprätte han med
näbben åt sidorna, såsom grönsiskor ofta göra, och slösade
sålunda med honom mindre tilltalande frön. Han var tam och
lugn, nästan trög, och sjöng aldrig, utan hade blott en kort
lockton.
I vildt tillstånd är ej denna bastard känd och äfven bland
burfåglar torde den blott sällan förekomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
