Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om djupfaunan i svenska insjöar
99
mycket bör dock nämnas, som att hafvet, i största allmänhet
sedt, sönderfaller i litorala, pelagiska och abyssala (= profunda)
regioner. Litoral- eller strandregionen omfattar vattenbältet
utmed kontinenterna och de öar, som ligga strödda i hafvet.
Den pelagiska regionen omfattar de öppna oceanvidderna
därutanför och öfvergår nedåt i abyssal- eller djupregionen, som
då naturligtvis kommer att intaga de största hafsdjupen och
omfatta området nedanför de båda förstnämnda regionerna.
Denna djurgeografiska indelning kunde naturligtvis uppstå
först sedan man fått en närmare inblick i djurens fördelning
i världshafvet!. Gifvetvis ägnades det första intresset åt
djurlifvet i strändernas omedelbara närhet. Ända till år 1818 hade
man ingen aning om det rika djurlif, som finnes i de stora
hafsdjupen. Men detta år gjorde John Ross på sin färd till
Baffinsviken för att finna nordvästpassagen några
djuplod-ningar, f. ö. de första af detta slag, som utförts ned till 1 000
famnars djup.1 Ross fann härvid en sjöstjärna från detta
djup fastsittande på lodlinan och kunde sålunda påvisa, att
äfven de stora hafsdjupen, i motsats till hvad man förut antagit,
ej voro liflösa. Emellertid blef denna upptäckt obeaktad, och
då Forbes 1840—41 genom sina undersökningar i Ägeiska
hafvet syntes ha fastställt, att djurlifvet upphörde vid ungefär
500 meters djup, så tycktes detta ju blott vara en bekräftelse
af den gamla uppfattningens riktighet. Emellertid fortsattes
undersökningarna af en stor mängd expeditioner, hvilka snart
med full säkerhet konstaterade förekomsten af en till och med
mycket rik och omväxlande fauna på de stora hafsdjupen.
Främst bland dessa står den bekanta Challenger-expeditionen
1872—1876. Hvad Medelhafvet beträffar, påvisades
ohållbarheten af Forbes’ uppfattning först af fursten af Monaco.
Liksom man först efter långvariga undersökningar erhöll
kännedom om existensen af en djuphafsfauna, var detsamma
fallet äfven med djupsjöfaunan. Man antog till en början som
utan vidare själfklart, att organismerna ej skulle kunna uthärda
de ogynnsamma förhållanden, som djupsjöområdet erbjuder,
1 Ross lodade f. ö. ännu större djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
