Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i oo
fauna och flora
och mail tänkte kanske härvid i första rummet på den brist
på ljus, som där råder, och som omöjliggör växternas
assimilation och därmed sannolikt äfven utvecklingen af ett djurlif.
Emellertid skulle det visa sig, att dessa slutsatser voro
förhastade. Den förut omnämnde schweizaren Forei. påbörjade
en undersökning af Genèvesjön, vid hvilken han som nämndt
var bosatt. Då han så småningom utsträckte sina
botten-skrapningar äfven mot djupet, fann han där utanför Morges
1869 en liten mask, en nematod. Detta fynd var af en
utomordentligt stor betydelse. Härigenom var förekomsten af en
djupfauna äfven i insjöarna konstaterad,1 och Forel* kom
härigenom in på ett närmare studium af den djurvärld, åt hvilken
han sedan ägnade en så stor del af sina krafter. Forel
fortsatte nu ifrigt sina undersökningar, och om också hans första
förhoppningar om existensen af en rik och specifikt utbildad
djupfauna ej, såsom vi senare få se, gingo i uppfyllelse, så
påvisade han dock en stor mängd förut oanade djurarter i de
schweiziska sjöarnas djup.
Härmed blef nu samma fråga aktuell, som förut i fråga
om hafvet, nämligen om en djurgeografisk regionsindelning
läte sig genomföras. Forel genomförde en sådan indelning.
Han använder samma beteckningar som för hafvet, nämligen
strand- eller litoralregionen, djupregionen, äfven kallad abyssala
eller profunda regionen, samt slutligen den pelagiska regionen.
Gränsen mellan dessa är enligt Forel följande. Litoralregionen
sträcker sig från ytan ned till det djup, där den högre
vegetationen upphör, eller makrofytvegetationen, som den för
korthetens skull må benämnas i det följande. Denna utgöres dels
af fanerogamer, med äfven af högre kryptogamer, särskildt
characéer (kransalger). Den faktor, som reglerar deras
utbredning mot djupet, är naturligtvis först och främst ljuset
(men äfven andra, såsom vattnets syrehalt etc.). Detta måste
vara starkt nog att tillåta assimilationen. Men då ljusets ned-
’ I förbigående må omnämnas, att svensken Sven Lovén redan något
tidigare påvisat, att i några svenska sjöar en del kräftdjur, till hvilka vi senare
återkomma, förekommo på djupt vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
