Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o 2 fauna och flora
fauna och flora, och först vid periodens slut inkommo nya
växter och djur, därvid begagnande sig af olika invandringsvägar.
Som bekant har vårt land flera gånger varit öfversvämmadt
af stora massor af landis, ungefär som nu är fallet med
Grönland och vissa andra områden. De olika istiderna hafva varit
åtskilda af tider med varmare klimat, interglacialperioder, då
isen bortsmält mer eller mindre fullständigt. Det är i detta
sammanhang onödigt, att vi uppehålla oss längre vid dessa
perioder af vår geologiska historia. Då sedan mot istidens
slut klimatet blef varmare, började den definitiva afsmältningen.
Den period, som nu närmast följer, kallas den senglaciala och
omfattar issjö- och Yoldiaperioderna. Under istiden hade landet
varit betydligt nedpressadt, som man antager på grund af
isens tyngd. När isen så började smälta undan, höjde sig
Sverige vågformigt alltefter som iskanten vek undan. Höjningen
har f. ö. ej varit jämn, utan olikartad. Vissa partier höjde sig
mera, andra mindre. En första följd af höjningen var, att
Skåne blef landfast med Danmark. Under den tid, då iskanten
flyttades öfver Småland, var Östersjön en af isen mot norr
uppdämd issjö. Passpunkten låg i Öresundstrakten. Det är
framför allt genom de Geer’s och Munthe’s undersökningar,
som gången af denna isrecession blifvit närmare bekant. Det
är ungefär 12 000 år sedan isen började afsmälta från Skåne.
Under den nu nämnda recessionen öfver Götaland från Skåne
till de medelsvenska moränerna och Salpausselkä i Finland
var Östersjön i början en issjö, som af Munthe benämnts den
första baltiska issjön. Dennas existens infaller under tidigare
delen af den afsmältningsperiod, som de Geer benämner den
gotiglaciala. Enligt de Geer skulle skedet hafva räckt i ungefär
3 000 år, hvarpå följde ett stillestånd i recessionen på 2—300
år, vid hvilket de nyssnämnda moränerna bildades. Under
senare delen af den gotiglaciala tiden inträdde en förändring.
När isen passerat Gotland, uppkom nämligen förbindelse åt
nordost med Hvita Hafvet öfver Onegatrakten. Härigenom blef
Östersjön ett inhaf, af Munthe benämndt Zanichelliahafvet,
förmodligen dock med utsötadt vatten till följd af den alltjämt fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
