Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o.m djupfaunan i svenska insjöar i i 5
gående afsmältningen. Nästa utvecklingsfas inledes med en
höjning af Onegasundet. Så småningom afbröts
förbindelseleden fullständigt och den andra baltiska issjön uppstod, dock
med aflopp öfver det gamla sundet. Isbrämet hade nu tågat
vidare norrut och uppdämde efter hand den ena issjön efter
den andra på svenska fastlandet. Den största var Vätterissjön,
som till att börja med omfattade blott södra delen af den
nuvarande Vättern jämte omgifvande bygd, men så småningom
växte och utvidgades mot norr. Denna issjö nådde ett högst
betydande djup och hade under olika faser af sin tillvaro flera
aflopp både åt söder, väster och öster. Sjön aftappades till
slut i andra baltiska issjön.
Sedan isen ytterligare dragit sig tillbaka en bit, nämligen
till nordspetsen af Billingen, kom Östersjön i förbindelse med
Västerhafvet. Detta berodde på, att mellersta Sverige vid denna
tid var så nedpressadt, att hafvet kunde bryta in. Vi ha
härigenom kommit in i de Geer’s finiglaciala tid eller den sista
af-smältningsperioden och det sista skedet af den s. k. senglaciala
tiden. Öfver Mellansverige uppstod ett bredt sund. Östersjöns
vatten blef salt och bildade det s. k. Yoldiahafvet. Troligen
var äfven i detta haf salthalten åtminstone i början ringa
(förmodligen dock större än i Zanichelliahafvet). Ett stöd härför
har man trott sig finna i, att den mussla, som gifvit hafvet
dess namn, Yoldia arctica, i Närkessundet ej nådde samma
storlek som i Västerhafvet. Beviskraften häraf synes dock
tvifvelaktig, ty arten lefver äfven i sina nutida hemtrakter,
såsom vid Spetsbergen, i ofta bräckt vatten, ända längst in i
fjordarna vid iskanten, utan att detta förhållande inverkar
menligt på storleken.1 Huruvida Yoldiahafvet hade någon annan
förbindelse med världshafvet än den öfver Närkessundet synes
ej afgjordt, men Ramsay omnämner, att sannolikt sträckte sig
några grunda sund öfver Finland till Hvita Hafvet.
Nästa period inledes åter med höjningar, både i väster,
1 Åtminstone synes man kunna antaga, att den hastigt skeende
klimatförbättring, som nu inträdde, även bidrog till att reducera artens dimensioner. Också
veta vi nu, att Yoldia levat jämförelsevis kort tid öster om de mellansvenska sunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
