Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o 2 fauna och flora
söder ocli öster; alla förefintliga sund afstängas, och så
småningom utbildas Ancylussjön. Namnet är uppkalladt efter en
liten sötvattenssnäcka, Ancylus fluviatilis, som på denna tid
lefde i Östersjön, hvilket bevisar, att vattnet då varit sött.
Numera förekommer icke snäckan där, men finnes däremot i
flera svenska vattendrag. Ancylussjön hade under olika tider
olika aflopp, först öfver Närke, sedan, allt efter som
Mellansverige höjdes, öfver norra Vättern och slutligen öfver Öresund.
Till att börja med var sjön i norr icke obetydligt större än den
nuvarande Östersjön, i söder däremot mindre. Munthe anser
till och med som ytterst sannolikt, att Gotland någon tid stått
i landfast förbindelse med Tyskland.
Ancylussjön efterträddes af Litorinahafvet, därigenom att
en sänkning i Öresundstrakten öppnade förbindelsen med Nord
sjön. Hafvet bröt sålunda in igen. Som bekant har
Litorinahafvet sin namn af snäckan Litorina litorea, som då lefde i
Östersjön ända upp i Bottniska viken vid Sundsvall. Nu
däremot går den ej längre än till sydvästligaste delen af Östersjön
i närheten af Rügen.1 Östersjövattnets större salthalt under
Litorinatiden möjliggjorde dess framträngande så långt norrut.
Salthalten åter berodde enligt Munthe på, att tröskeln i
Öresund då låg cirka 5 meter lägre än nu och att landet omkring
Kattegatt låg lägre, varför ett friare tillträde af salt vatten kunde
äga rum.
Efter Litoriiiasänkningen försiggick en höjning af landet,
hvilken bl. a. resulterade i en stigning af trösklarna i Öresund
och Bälten. Följden blef en ny utsötning af Östersjöns vatten.
Nu utvandrade några sötvattensdjur i det bräckta vattnet,
framför allt Limncea ovata f. baltica, såsom bl. a. Erdmann,
Lindström och Lovén framhållit. På grund häraf har Munthe
kallat denna period för Limnæatiden och Östersjön för
Limnæa-havet. Ej långt efter Limnæa’s utvandring i hafvet dogo
Litorina-arterna ut i inre delarna af det baltiska området, och först i och
med detta anser Munthe, att den verkliga Limnæatiden inträdt.
1 En annan art, L. rudis, soin nu går till Bornholm, var på denna tid ut
bredd i hela Östersjön, ända till Nederkalix.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
