Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o.m djupfaunan i svenska insjöar
i i 5
intressanta kräftdjur, som visat sig tillhöra djupfaunan, de s. k.
maringlaciala relikterna. Hit höra ett räkliknande djur, Mysis
relicta, en vattengråsugga, Chiridothea entomon samt två
märlor, Gammaracanthiis loricatus var. lacustris och Pontoporeia
affinis Det är icke så länge sedan förekomsten af dessa
arter i våra insjöar först blef påvisad. Det skedde i ett inför
Vetenskapsakademien 1860 hållet föredrag af professor Sven
Lovén, där han redogjorde för några krustacéer, som blifvit
funna i Vänern och Vättern. Fyndet af dessa kan utan tvekan
betecknas som ett af de mest uppseendeväckande, som blifvit
gjorda hos oss. Alla dessa arter voro nämligen sådana, som
antingen blott förekomma i hafvet eller också ha sina närmaste
släktingar där. Deras uppträdande i sött vatten var således i
ej ringa grad ägnadt att uppväcka förvåning.
Hvad då först Mysis relicta beträffar, så förekommer den
i flera svenska insjöar, i Finska och Bottniska vikarna, i Ladoga,
Onega, Hvita Hafvet m. fi. ställen. En mycket närstående art,
M. oculata, bebor hafven kring Spetsbergen, Island och
Grönland och visar sig stå så nära M. relicta, att den med full rätt
betraktas som dess stamform. Chiridothea entomon
förekommer hos oss i några af de större sjöarna, i större delen af
Östersjön, i Hvita Hafvet och Ishafvet öster om Novaja Semlja.
Ishafsformen och insjöformen äro så lika, att de måste hänföras
till samma art. Gammaracanthus loricatus var, lacustris
förekommer hos oss i några sjöar i Dalsland och Värmland, samt
i Vänern och Vättern. Dessutom bl. a. i finska sjöar, i Ladoga
och Onega. Hufvudformen loricatus har ungefär samma
utbredning som Mysis oculata, i det den lefver vid Grönland,
Spetsbergen, Novaja Semlja och i Hvita Hafvet. Enligt Ekman
äro de båda formerna så nära släkt, att sötvattensformen blott
kan anses vara en varietet af den något större ishafsformen.
Pontoporeia affinis slutligen förekommer bl. a. i flera af våra
insjöar, i Finland samt i Östersjön. Dess stamform har ansetts
vara P. femorata1, som är känd från ungefär samma arktiska
1 Enligt Ekman’s senaste undersökningar är detta oriktigt. Han anser
sötvattensformen härstamma från marina stammar af samma art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
