Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o.m djupfaunan i svenska insjöar
i i 5
arten förekommer ej i Nömmen. Alla dess öfriga förekomster
ligga under marina gränsen.1 Allt talar således för, att
relikternas vandringsförmåga är ringa. Huru de ofvannämnda
förekomsterna i Danmark och Nordtyskland skola förklaras är ännu
ej afgjordt. Enligt en nyligen publicerad åsikt skulle det bero på
en oscillation af iskanten, sedan relikterna inkommit genom de
finska sunden. Vid en kortvarig framryckning af isen skulle
de isdämda sjöarna stigit, hvarvid relikterna blifvit pressade
mot söder. Att här närmare gå in på denna fråga kan af
flera skäl ej ifrågakomma.
Af öfriga kräftdjur finnas flera m. 1. m. typiska
representanter för djupsjöfaunan, hvilka äro funna i Sverige; vi måste
likväl här förbigå dessa, ehuru äfven bland dem några arter
(ostracoder), som stundom ansetts vara maringlaciala relikter,
kunde vara värda att omnämna.
Efter denna behandling af reliktfrågan, vilja vi för ett
ögonblick gå tillbaka till de båda hvirfvelmaskarna
Plagiosto-mum lematii och Otomesostoma auditivum. Äfven dessa hafva
ansetts som maringlaciala relikter. Skäl, som synas tala för
%
det ohållbara i denna uppfattning, hafva emellertid
framställts af von Hofsten. Mot deras marina ursprung och
ombildning till sötvattensdjur i en geologiskt sedt så sen tid som
istiden strider det faktum, att de sakna närmare marina
släktingar och således skulle hafva genomgått starka omvandlingar
till följd af det söta vattnets inflytande. Vid jämförelse med
de maringlaciala kräftdjuren, där detta ej ägt rum, förefaller
alltså antagandet om marint ursprung högst osannolikt. Mot
deras glaciala härkomst kunna äfven invändningar göras. Bl. a.
visa de ej en fullt så utpräglad förkärlek för kallt vatten, utan
likna i detta afseende i viss grad den nyss omnämnda Pallasea.
Särskildt må framhållas, att Otomesostoma blifvit funnen i den
nu utdikade Mästermyr på Gotland, hvars grunda vatten varma
dagar uppvärmdes till 26° C. eller mera. Det är ju tydligt, att
denna temperatur ej kan vara passande för en maringlacial
1 D. v. s. Yoldiagränsen. Dock nåddes Mullsjön, där arten även
förekommer, endast av baltiska issjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
