Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o 2 fauna och flora
hvad som först förmodades, och att en del sjöar haft
växlingsrika öden, ha dock Lovén’s åsikter bekräftats, då det nämligen
är otvetydigt, att sjöarna stått i direkt samband med hafvet.
I denna mening kunna de betraktas som verkliga reliktsjöar.
Teorien om s. k. reliktsjöar fick emellertid efter Lovén’s tid
ökad aktualitet, framför allt kanske genom den italienske
limno-logen Pietro Pavesi’s spekulationer öfver en »Fauna
rele-gata» i de italienska sjöarna. Vid studiet af planktonfaunan
kom han att uppfatta så godt som alla dess representanter
såsom varande af marint ursprung, såsom en »förvisad»
djurvärld. Han gjorde sig skyldig till öfverdriften att beteckna
alla sjöar med dylik fauna som verkliga reliktsjöar, d. v. s.
afspärrade från hafvet direkt. Till och med fjällsjöar
uppfattades på samma sätt, en teori, mot hvilken särskildt Forel,
Weismann och Credner uttalat opposition.
För förklaringen af de maringlaciala relikternas förekomst
öfver högsta marina gränsen har dock aldrig en dylik fantastisk
teori fått någon anslutning. Både i Danmark och Tyskland äro
sådana förekomster kända af Mysis relicta och Pontoporeia
affinis. Af Wesenberg-Lund äfvensom af Samter och
Welt-ner har påpekats, att dessa förekomster endast låta sig
förklaras genom aktiv invandring uppför vattendragen. Den
närmaste orsaken härtill skulle enligt dessa forskare vara
Ancy-lusvattnets förvandling till salt under Litorinatiden. Det är
dock svårt att förstå, hvarför en sådan vandring skett endast
här i söder, ehuru det ju måste medgifvas, att betingelserna
därför härstädes voro gynnsammare än i norra delen af
Lito-rinahafvet. Det har emellertid på sista tiden alltmera framgått,
att de maringlaciala relikterna ej äro i stånd till aktiva
vandringar; i alldeles särskild grad framträder detta hos
Limnoca-lanus macrurus, en copepod, som här ej blifvit omnämnd, då
den ej är ett bottendjur, utan tillhör plankton. Dess i
litteraturen så ofta omtalade förekomst i sjön Nömmen på småländska
höglandet (enligt Trybom). för hvars förklaring man ansåg sig
vara tvungen att antaga, att en vik af baltiska issjön en gång
trängt upp till denna sjö, har visat sig bero på ett misstag;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
