Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o 2
fauna och flora
Djupsjöfaunans sammansättning och ålder.
Såsom förut framhållits, är det Forel, som genom sina
undersökningar i Schweiz först gjort oss bekant med det ganska
rika djurlif, som är utbredt i de stora sjöarnas djupare delar.
Vid början af sina undersökningar trodde sig Forel kunna
konstatera specifika djuparter, hvilka ej förekommo på andra
lokaler. Han ansåg också på grund häraf sjödjupet som ett
skapelsecentrum och har t. o. m. mycket klart uttalat sig i
denna riktning.1 Denna Forel’s åsikt bottnar väl i hans
allmänna föreställningar om djupsjöområdet som ett ganska skarpt
begränsadt helt, utmärkt af egendomliga fysikaliska förhållanden,
särskildt ägnade att verka starkt ombildande på arterna. Genom
fortsatta studier kom emellertid Forel till en annan uppfattning.
Allt tydligare framgick, att en djupfauna, representerad af
särskilda, för densamma karakteristiska arter, ej existerade, eller
att, som Forel uttryckte sig, den visserligen oerhördt stora
skillnad i lifsbetingelser, som härskar mellan sjödjupet och det
grunda strandområdet, dock ej är tillräcklig att framkalla några
större förändringar hos arterna själfva. På sin höjd uppstå
djupvarieteter. Endast på artbeståndets sammansättning har
djupet ett stort inflytande.
Denna senare uppfattning har mer och mer bekräftats. Till
större delen utgöres nämligen djupfaunan af nedvandrade,
motståndskraftiga litoralarter, hvilka f. ö. i en del fall dock
ombil-dats till dvärgformer. Tack vare sin stora motståndskraft, t. ex.
mot växlande temperatur, hafva dessa arter kunnat nedtränga
mot djupet. De äro eurytherma och hafva vanligen en ganska
vidsträckt horisontal utbredning, ofta t. o. m. kosmopolitisk.
Men äfven andra arter förekomma i djupfaunan. Flera sådana
hafva omnämnts i det föregående. Hit höra de maringlaciala
och glaciala relikterna. Deras uppträdande i*djupområdet
betingas framför allt af deras beroende af kallt vatten. De äro
således stenotherma arter. En följd häraf är äfven, att de ej
1 Denna uppfattning har naturligtvis ej alls något att göra med frågan om
djupsjöarternas härkomst: ty att dessa i stort sedt härstamma från strandregionen
var redan Forel fullt öfvertygad om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
