Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
o.m djupfaunan i svenska insjöar
i i 5
kunna hafva lika vidsträckt horisontal utbredning som den
nyssnämnda gruppen. Glaciala relikter, såsom Hygrobates
albinus, kunna sålunda blott förekomma i fjälltrakterna (där
de naturligtvis ej äro relikter) samt i låglandet endast i djupa,
eller i hvarje fall kalla, sjöar. De maringlaciala relikterna
återigen hafva i låglandet ungefär samma utbredning —bortsedt från,
att de finnas endast i hafvets närhet — men kunna af lätt
förstådda skäl ej finnas i fjällen.
Här har hufvudsakligen talats om temperaturen som
ut-bredningsreglerande faktor. Att denna ej är den enda säger
sig själft. Sålunda torde det nu kunna anses bevisadt, att en
del i djupfaunan ingående arter äro slaminvånare och på den
grund bebo djupområdet. Andra arter kunna tänkas föredraga
annan bottenbeskaffenhet. Åter andra kanske äro beroende af
mörkret1 eller vattentrycket.
Af hvad som nu nämnts, torde åtminstone en sak tydligt nog
hafva framgått, nämligen att i djupfaunan ingå flera, ganska
olikartade djurelement. Om man därför talar om en djupfauna,
måste ’man behålla i minnet, att det djursamhälle, som lefver
i djupet, ej är något enhetligt dylikt. Det ena djuret är beroende
af en, det andra af en annan faktor. Häraf följer också, att om
man vid djupfaunans vertikala begränsning endast använder sig
af vissa, på förhand utstakade fysikaliska faktorer, uppnås
ingalunda det resultat, som ur djurgeografisk synpunkt afsågs med
en dylik åtgärd, nämligen åstadkommandet af en verklig,
djur-geografisk gräns. Man kan således ej utgå från allmänna
fysikaliska eller andra synpunkter, utan man måste först utreda
hvarje arts utbredning för sig för att sedan möjligen få fram
några allmännare resultat.
Det låter sig ej göra att här utöfver ofvanstående
antydningar ingå på djupsjöfaunans sammansättning, dess ursprung
eller de ombildningar, som det omgifvande mediet förorsakat hos
arterna. Det må till sist blott framhållas, att Forel’s
ursprungliga åsikt om djupområdet såsom ett skapelsecentrum på sista
1 Detta gäller sannolikt ett par i Mellaneuropa förekommande arter,
Ni-phargus putaneus Joreli och Asellus cavaticus Joreli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
