Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o 2 fauna och flora
längda, så att den allmänna anordningen af dem påminner om
förhållandet hos tuppen. Fanet är också glesstråligt på
fjä-drarnes sidor, särskildt de partier, som äro såsom direkt arf
från Gallus guldkantade. Fjädrarnes längd är dock ej så stor
som hos en tupp, ej heller äro de på långt när så spetsiga
som hos en dylik.
Äfven på ryggen och gumpen äro fjädrarne betydligt längre
än hos en orre, men rundade i spetsen. Likaså är
fjäderdräkten på undersidan tämligen lång och lös som hos en höna
och olik orrens.
Om man bortser från den abnorma förkrympningen af de
första handpennorna, är vingen i öfrigt hönslik med arm- och
handpennor ungefär lika långa. Stjärtpennorna räknades af
Sundevall till 18, d. v. s. lika många som hos orren, men ett
à två par mera än hos tuppen. Af dessa äro de fem yttre på
hvardera sidan bättre utvecklade, men de öfriga centrala ganska
svaga och veka samt korta. Stjärten förefaller därför, som
Sundevall påpekar, att vara djupt klufven. Om detta är ett
arf från orren eller en förkrympning analog till den, som visar
sig med afseende på handpennorna, är ej godt att säga. Det
är att märka, att, ehuru stjärten är, såsom Sundevall också
framhållit, nedhängande, så äro dock pennorna ställda på
sådant sätt, att stjärten blir takformig som hos hönsen
(Gallus) i olikhet med orren.
Den violetta glansen på fjädrarne hos bastarden och som
liknar den hos rackelhanen, ses ej blott på de stora
vingtäc-karne, utan i tjänlig belysning också mycket bra på bakryggens
och öfvergumpens fjädrar samt äfven på en del skulderfjädrar
och de bakre af de förlängda fjädrarne från halsens sidor och
rygg) till och med i midten af sådana som äro kantade med
gulrödt (på skuldrorna) eller med brungult (halsens nedre del).
En liknande glans ehuru mycket svag kan också skönjas på
de mellersta stjärtfjädrarne. I vissa dagrar får man också
fram ett grönaktigt metallskimmer bland det violetta.
Nu är det visserligen sant, att den violetta glansen mycket
liknar den hos rackelhanen, men det är ingalunda därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
