Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
011 bipolåra växter och deras vandringar 147
Darwin (4 p. 529—530), som upptagit Crolls numera
allmänt öfvergifna teori om växlande istider på norra och södra
halfklotet, låter de blifvande bipolärerna under en istid på
norra halfklotet vandra ned i de tropiska lågländerna. Därpå
följande interglacialtid tvingade dem att söka sin räddning
uppe på de högsta bergstopparna. Kom så en istid på södra
halfklotet, kunde de återigen växa nere i de tropiska
lågländerna, hvarifrån de sedan i sällskap med australa arter flydde
söderut, när nästa interglacialtid inträdde. Denna invecklade
och allt annat än sannolika hypotes accepteras ännu så sent
som år 1897 af Alboff (1 p. 62).
Både i »Island life» och »Darwinism» ägnar Wallace stor
uppmärksamhet åt problemet om de boreala växternas
vandringar öfver tropikerna till Sydamerikas tempererade och kalla
zoner. I likhet med Hooker tager han för gifvet, att de
härunder följt Anderna, och han utvidgar Hookers teori till att
gälla om alla bipolärer. Samma åsikter förfäktas äfven af
Engl.er, Pax, Dusén, Notø, Weberbauer, Skottsberg och
andra, som sedan dess behandlat samma svåra problem. Några
af dessa författare förlägga invandringen till istiden, andra till
sentertiär eller uttala sig mera obestämdt. Wallace tror, att
bipolärernas frön af vinden förts den långa vägen från Mexikos
berg till Colombias Ander.
För att historiken skall bli någorlunda fullständig, skall
jag äfven nämna några ord om Iherings och Cardots
hypoteser, hvilka äro af intresse endast ur den synpunkten, att
de visa nödvändigheten af såväl botaniska som zoologiska
kunskaper hos den, som söker utreda växtgeografiska
spörsmål af större räckvidd. Ihering är zoolog och djurgeograf
och har gjort synnerligen värdefulla undersökningar öfver
söt-vattensmolluskernas och myrornas utbredning och de faktorer,
som härvid äro bestämmande. Hans kunskaper i botanik och
egendomligt nog äfven i ornithologi tyckas emellertid vara
ganska bristfälliga. Han anser sålunda, att inga bipolära
växtarter någonsin träffats i Andernas alpina zon, och att »Zugvögel
im Sinne wie in Europa giebt es in Südamerika überhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
