Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
011 bipolåra växter och deras vandringar 147
Muskeltnagen hos två af mina morkullor innehöll nötter af
refranunkel, hvilka voro så pass nötta och afslipade, att de
säkerligen legat kvar i magsäcken i åtminstone 3 à 4 dygn.
Liknande har jag tidigare kunnat konstatera hos en
enkel-beckasin (8 p. 101) och en fjällpipare (9 p. 118). Det är
därför troligt, att småvadarna under sina migrationer kunna föra
samma frön med sig, ännu sedan de afbrutit flyttningen för
att hvila ut och söka föda 3 à 4 gånger eller ännu oftare.
Därtill kommer, att de stundom äro tvungna att rasta på
ställen, där lämpliga födoämnen ej stå att erhålla. Ett intressant
exempel härpå omtalas af Schilling i J. f. Orn. 1853 p. 374.
På den trädlösa ön Hiddensee väster om Rügen söka
morkullor under både höst- och vårsträcket ofta skydd dagen öfver
i trädgårdarna och »selbst an Mauern mit einzeln
Flieder-büschen» för att vid nattens inbrott fortsätta färden.
Småvadarna lämna många exempel på årligen
återkommande migrationer, hvilka vida öfverträffa allt hvad man med
säkerhet känner om andra flyttfåglar beträffande den sträcka,
som tillryggalägges »in a single flight». Många flockar af
amerikanska ljungpiparen (Charadrius dominicus) flyga sålunda
under höststräcket direkt från Nya Skottland till nordöstra
delen af Sydamerika, d. v. s. en sträcka om ej mindre än 400
mil tvärs öfver hafvet. Sandwichöarna ligga c. 325 mil rakt
söder om Alaska och nära nog lika långt väster om
Californien. Trots sitt afskilda läge uppsökes ögruppen regelbundet
och i stor mängd af stillahafs-ljungpiparen (Charadrius
dominicus fülvus), tahiti-spofven (Numenius tahitiensis), roskarlen
(Morinella interpres) och vandringssnäppan (Heteractitis
in-canus), hvilka alla öfvervintra här, men tillbringa sommaren
i Alaska. Äfven stjärt- och skedanden äro årsvissa och
infinna sig rätt talrikt, under det att ett dussin and- och
gåsarter samt ungefär lika många vadare få räknas som mer eller
mindre tillfälliga besökare. Att dessa flyttfåglar hvarje år utså
ett antal frön af för Sandwichöarna främmande växter, är
ganska säkert. Och dock torde endast tvenne medlemmar af
dessa öars flora kunna uppletas, om hvilka man har större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
