Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o 2
fauna och flora
skäl förmoda, aff de införts af de nämnda småvadarna. Båda
arterna äro för öfrigt bipolärer: Carex festiva och Fragaria
chilensis1. Spridningen har troligen kommit till stånd genom
stillahafs-ljungpiparen och roskarlen, hvilka på Sandwichöarna
ej äro bundna vid hafsstranden, utan söka föda långt upp
efter bergssidorna och numera helst på sådana ställen, där
skogen fått lämna rum för betesmarker och odlade fält.
Den för endozoisk spridning bäst utrustade af bipolärerna
och för öfrigt af alla för mig närmare kända växtarter är
kråkriset, och dess små hårda bärstenar föras antagligen nära
nog hvarje höst öfver till Sandwichöarna från Alaska, utan
att detta haft kolonisation till följd. I Sydamerika uppträder
Empetrum nigrum endast såsom v. rubrum med röda frukter.
Denna form bebor äfven i mängd alla tre till Tristan da
Cunha-gruppen hörande småöar, hvilka ligga bortåt 500 mil nordost
om Falklands-öarna. Transporten mellan dessa båda
ögrupper har säkerligen ägt rum i postglacial tid och förmedlats
af stormfåglar, som besöka Tristan da Cunha för att häcka.
Bipolärernas utbredning i arktiska och nordliga
Nordamerika, i Klippiga bergen och i Mexiko talar enligt min
mening bestämdt för, att deras spridning söderut mot antarktiska
Sydamerika ägt rum under istidens maximum. På kartskissen
å sid. 153 har jag genom öfverstreckning sökt utmärka, hvilka
delar af Nord- och Sydamerika som till största delen varit
täckta af mäktiga inlandsisar. Norr om det öfverisade
området i Sydamerika har man flerstädes funnit spår af tidigarei
stora isströmmar i alpdalarna ända upp till Puna de Atacama
invid vändkretsen. Äfven i de tropiska delarna af Anderna,
från Bolivia till Colombia och Venezuela, hade glaciärerna större
utbredning under istiden och nådde här ungefär 900-1,000 m
längre ned än i våra dagar, under det att firngränsen låg
400—600 m lägre än nu.
Såvidt jag kan finna, ha bipolärerna under sina vandringar
1 För dem af mina läsare, som möjligen ha svårt att tro, att vadare
och simfåglar skulle uppsöka smultron, vill jag nämna, att skenbaren af F.
chilensis enligt Hillebrand (ii p. ii8) förtäras i mängd af Sandwichöarnas
endemiska gås (Branta sandvicensis).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
