Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
graärlans häckning vid smalands taberg 167
äldrar tänkte jag utan vidare fortsätta min väg. Som jag dock
tagit för regel att aldrig lämna någon fågel obeaktad, framtog
jag min kikare, och döm om min glada öfverraskning, då de
goda Zeisslinserna gåfvo den präktigaste bild af en gråärla,
som satt med ryggen mot mig. Jag gick nu något närmare.
Fågeln satt dock fullkomligt oberörd af min närhet, så att jag
med kikarens hjälp på en 20 m. afstånd kunde noga syna och
beskrifva honom. Hufvudet ofvan, hals, skuldror och rygg
voro grå, öfvergumpen i midten gröngul åt sidorna klarare
gul. Stjärten, som verkade mycket lång, var mattsvart med
klart hvita sidokanter. Då jag efter en stund ytterligare närmade
mig, flög han utstötande ett par fina locktoner bort till en
närstående al, där han på en kvist nära toppen satte sig med
framsidan mot mig alldeles som på beställning. Här tedde
han sig hänförande mot den mörka bakgrunden af det täta
löfverket. Förblef stilla sittande, blott då och då vändande på
hufvudet, öfver en kvarts timme, flitigt låtande höra sin
anspråkslösa sång. Hakan och strupen voro rent ebenholzsvarta
utan minsta ljusare inblandning, och detta svarta hade en skarp
horisontal gräns mot det gula, som började redan på halsens
öfversta del. Detta var olika mot hvad jag sett dels på skinn,
dels på bilder hos Friederick, i Nordens Fåglar båda uppl. samt
hos Sundevall, där dels det svarta går ända ned på kräfvan
samt slutar afrundadt. Hela öfriga undersidan gul. Uppe mot
den svarta strupen bildar detta gula en klar höggul ring som
i midten nedåt till stjärten öfvergår i gröngult, åt sidorna i
hvitgult. Någon gulare färg på undre stjärttäckaren kunde jag
ej uppfatta. Hela den hoplagda stjärtens undersida var
silfver-hvit, då de yttre pennorna täckte de mörka inre. Från alen
lyfte han och på utbredda vingar alldeles som en sjungande
trädpiplärka, fast tyst sväfvade han ned till marken och
försvann bland växterna vid åkanten, där med all sannolikhet
honan låg och rufvade någonstans. Då jag under regnet ej
ville riskera någon olycka genom att störa henne, uppsköt jag
till ett annat besök att undersöka förhållandet. Om en stund
lyfte han igen och satte sig åter på telegraftråden, denna gång
vändande sidan mot mig. Hufvudets sidor visade sig vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
