Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i 8
fauna och flora
till båten. Antalet ormar uppskattades af S. till flera hundra.
Dagen därpå besökte denne ånyo platsen och fann då 17
stycken döda ormar samt lämningar af många, som blifvit
sönderskjutna. S. uppger också, att detta var tredje gången som han
anträffat dylika ormsamlingar. Man lår den uppfattningen, att
S. är en ovanligt modig man, som icke synes tro på gammal
folktro, ty i annat fall skulle han icke vågat skjuta på denna
ormsamling. I äldre tider skulle man åtminstone ansett en
sådan handling lika med att ådraga sig sjukdom, om icke
rentaf mista lifvet.
Så modig var icke 75-årige snickaren Björn Jönsson i
Västraby, som för antecknaren omtalat, att i hans ungdom
fanns i närheten af Kälteboda i Örkeneds socken en stor häll,
där en orm vid ett tillfälle, då han gick där förbi, låg, som
var minst fyra alnar lång och tjock som ett vanligt yxskaft».
Han hade bössa med sig i skogen och det kändes frestande
att ge fulingen en knäpp. »Tre gånger lade jag an, under
tanken på att klämma till», berättar han, »men för hvar gång var
det som om en inre drift hållit mig tillbaka.» Och han gick
därifrån utan att ha rört ormen ifråga, som han sedan dess aldrig
mera återsett. Han omtalade saken för en åttioårig bonde, som
bodde i närheten, och uppgaf denne, att ormen då och då
legat i klyftan, så långt han kunde minnas tillbaka. Och alltid
hade han varit lika stor.
Samme Björn Jönsson uppgaf äfvenledes, att han för en
del år sedan i närheten af Almön, vid Öremölla, sett så många
ormar i en risgärdesgård, att »det förslog icke med en
skäppekorg».
En af mina förut anförda sagesmän, husaren Klen,
omtalar vidare, att en gång, då han under häckning å Hornberga
ägor skulle äta sin middag och satt under en mindre fura,
han råkade se upp i denna och observerade då en tre à fyra
alnar öfver sitt hufvud en gråspräcklig huggorm, »minst två
alnar lång». Han blef i hög grad uppskakad och skyndade
sig därifrån. Klen förklarar denna företeelse på sitt sätt, att han
av de gamle hört uppgifvas, att »när ormen ska’ föda ungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
