- Project Runeberg -  Fauna och flora / Trettonde årgången. 1918 /
247

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

några anteckningar om ormar 247

lek å stenen, och flickan läste sitt Fader Vår med sådant
eftertryck, att det jämväl synas märken efter hennes fötter i den
midt emot belägna stenen.

Äfven i fråga om »ormtjusare» har folksägnen åtskilligt
att förtälja. Sålunda berättas af en äldre landtbrukare för den
som skrifver detta, att en gång i hans barndom var han med
sina föräldrar på besök hos släktingar i Hanaskog. Då kom
en man dit, som uppgaf, att han skulle kunna trolla fram
ormar ur den närbelägna skogen. Man trodde icke detta. Men
mannen skref med käppen en cirkel på landsvägen. Därefter
tog han upp en pipa ur fickan, i hvilken han började hvissla.
Om en stund kom verkligen en stor orm krypande ur en
enbuske vid vägen. Han lade sig i den ring, som främlingen
ritat, och låg där så länge, tills han åter fick lof att gå därifrån.

Landtbrukare Bengt Håkansson, Tommahult, uppger, att
det var allmän tro bland allmogen i Örkened, att orn man
dödade en orm och icke begrafde denna eller lade honom i en
myrstack uppstodo däraf daggormar, som voro så små att de
knappast syntes och så farliga, att den lem, som däraf blef
biten, ovilkorligen blef förstörd. Någon hjälp fanns icke. Dessa
daggormar skulle brännas upp. Att döda dem på annat sätt
lönade sig föga.

Den afsky och förskräckelse, som nästan alla människor
ha för ormar, hindrar dem ofta att göra fullt objektiva
iakttagelser, då det gäller dylika djur. Berättelserna bli därför
ej sällan mycket starkt färglagda, och ormarnes såväl antal
som storlek öfverdrifves. Mycket stora samlingar af ormar
kunna dock förekomma äfven i vårt land. Huggormar samlas
ofta för att öfvervintra på samma ställe, t. ex. en större rishög,
ett stenrös eller dyl. När de sedan af den första vårvärmen
framlockas, kan man därför på samma fläck ibland få se en
hel mängd. Snokar samla sig ibland vid gödselstackar för att
i dem lägga sina ägg, och om de få vara i fred och föröka sig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:20:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1918/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free