Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grönlingen, Cobitis (Nemachilus) harbatula Lin.
Af
Oscar Ohm.
rönlingen hör till familjen karpfiskar och får
inom denna grupp en särställning i
underfamiljen Cobitidini.
Samtliga, till denna underafdelning hörande
arter äro mindre fiskar, hvilka uppehålla sig
såväl i flytande och stillastående som också
bräckt och hafsvatten. En del arter såsom dyätaren
Misgur-nus fossilis), nissögat (Cobitis taeniaj och Acanthophthalmus
Kuhlii från Indien jämte några andra lefva ett undangömdt lif
vanligen nedgräfda i vattendragens slam- eller sandbotten, ur
hvilken de också till stor del hämta sin föda bestående af
maskar, små crustaceer, mygglarver, Tubifex, insekter;
insektlarver men äfven ruttnande växtdelar.
Gemensamt för dessa bottenfiskar är också, att de i mer
eller mindre hög grad kunna använda tarmen som
»nödandningsorgan», ett s. k. accessoriskt andningsorgan. Vid
inträdande syrebrist i vattnet stiga de nämligen upp till ytan,
sluka luft och trycka densamma, genom att kraftigt pressa
samman gällocken, ned i tarmkanalen; samtidigt går den
förbrukade luften bort i form af luftblåsor genom mun- och
analöppning, men äfven genom gälöppningarna, något som jag
varit i tillfälle att iakttaga hos grönlingen. Denna
tarmandning är isynnerhet utmärkande för dyätaren och
Acanthophthalmus m. fi., hvilka sålunda nära nog äro oberoende af
syrehalten i vattnet. De andra åter hafva större syrebehof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
