Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNLINGEN, COBITIS (NEMACHILUS) BARBATULA LIN. 23
Såsom skymnings- eller nattdjur hålla de sig under dagen
gömda i bottenslammet under stenar, trädrötter och dylikt
och gå först med skymningens inbrott ut att söka föda och
äro så i rörelse natten igenom.
Linnés namn Grönling är sannolikt en förvrängning af det
tyska Gründling (detta namn användes någon gång hos
tyskarna fast med orätt om grönlingen), som är benämningen på
Gobio fluviatilis, och hvilket skulle åsyfta djurets egenskap af
bottenfisk. I trakten af Trollenäs i Skåne benämnes den
Sandkrypare helt säkert på grund af det med den ordinära
sandkryparen öfverensstämmande lefnadssättet. Och vid
Gissleberga därintill kallas den Gråmört.
Grönlingen blir 10—15 cm. och ett exemplar på 28—30
cm., som jag har mig bekant från Sachsen, är naturligt nog
någonting ytterst sällsynt. Däremot uppnå två i min ägo
befintliga fiskar den afsevärda storleken af 15 cm., en längd,
som redan W. Lilljeborg (Sveriges och Norges Fiskar, 1891)
synes vilja frånkänna svenska exemplar.
De båda könen kan man i de flesta fall, och detta är
naturligtvis särskildt fallet under lektiden, skilja åt på färgen.
Hanen är således ibland nästan enfärgadt grågrön på ryggen,
men med hvitaktig buksida, hvarjämte finnas exemplar med
oregelbunden marmorering af mer eller mindre mörka fläckar
på blågrön till olivgrön botten. I motsats härtill visar honan
en mera brun, svart—grågrön färg bemängd med mindre
punkter och fläckar. De båda ofvannämnda exemplaren äro just
utmärkta af en alldeles öfvervägande rödbrun nyans, hvarför
deras kön är uppenbart. Desslikes äro fenorna hos hanen
af en mera ljusgul färgteckning, men hos båda mer eller mindre
svartfläckiga. Det svarta bandet mellan nosspets och öga,
som inte alltid framträder, är tydligt hos mina exemplar.
Hanen har vidare ryggpartiet mera hvälfdt och stjärtroten mera
slank än hvad fallet är hos honan. Den sistnämnda är
vanligen den större af de två. Af rent morfologiska karaktärer
kan nämnas, att hos hanen de första strålarna i bröstfenorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
