- Project Runeberg -  Fauna och flora / Fjortonde årgången. 1919 /
46

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

FAUNA OCH FLORA

knarrande nasalt läte. Då jag under förvåren detta år vistades i
Stockholm och ofta gjorde morgonbesök på Skansen, var jag i
tillfälle att ett par gånger höra detta läte, hvilket tydligen stod i
samband med ett verkligt spel. En morgon i början af april stod jag vid
småfågelvolièren och hörde på grönfinkarnes och rödhakarnes m. fl.
prestationer, då jag plötsligt stördes af ett grymtande läte alldeles
i närheten. Troende att en gris kommit lös i parken såg jag mig
omkring för att upptäcka fridstöraren, då jag till min stora
förvåning fann, att ljudet kom från den äldste riporren, den som
befann sig ensam i samma bur som en riporrhöna. Han utförde ett
verkligt vårspel. Med hängande vingar, hufvudet framsträckt
utefter marken, halsens, ryggens och öfvergumpens fjädrar uppresta
samt stjärten något upplyftad och utbredd med sidopennorna
nedhängande, bakifrån sedt bildande en uppåt trubbig vinkel, utstötte
han ifrigt sitt uff, uff, uff, uff i tämligen långsamt tempo under det
han med gravitetiska steg närmade sig den i burens motsatta sida
stående hönan, hvilken tycktes vara alldeles oberörd af hans
eleganta uppträdande och drog sig undan. Lätet var som sagdt
alldeles slående likt det grymtande, med hvilket en halfvuxen gris
uttrycker sitt välbehag. Spelställningen var delvis orrens och
ripans. Som den förre förde han kroppen, som den senare höll han
stjärten. De röda ögonkammarne voro mycket ansvällda och bjärta.
Dec. 1918.

H. Nyqvist.

Tornsvalornas sena flyttning 1918.

Med anslutning till de meddelanden, som i hft. 6 föreg. årg.
af denna tidskrift lämnades, rörande sena iakttagelser af tornsvalor
är det af intresse att finna, att motsvarande förhållanden yppat sig
äfven på andra håll. I den engelska tidskriften Brit. Birds läses
bl. a.., att en Miss Carter i Warwickshire sett tornsvalor den 10
okt., men andra år aldrig senare än den 12 sept. En annan
iakttagare omtalar tornsvalor från Yorkshire den 13 okt. och Mr. E.
Alexander dylika från Kent den 21 okt.

En helhvit tumlare

omtalas i den norska tidskriften »Naturens» decemberhäfte 1918 af
hr Sigurd Johnsen. Denna märkliga, fullständiga albino fångades
i Sildkoven i Nordland den 19 maj 1918. Det var ett ungt
exemplar af 113 cm. längd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1919/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free