Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o
FAUNA OCH FLORA
allt liar utmålats med de härligaste egenskaper och man blott
förvånats öfver vår forna oföretagsamhet och slöhet att odla
och köpa dyra födoämnen och läkemedel, när man ute i
naturen har allt oköpandes och ofta mycket bättre.
Faunan kring Kap får man höra ännu mindre om. Det
är endast några korta anmärkningar lämnade mer i förbigående.
Större djur som hartbestar, stenbockar och dykare finnas ännu
en dagsresa från Kap, men man börjar redan inse
nödvändigheten af jaktvård; under en viss tid af året var sålunda all
jakt förbjuden »åtminstone ikring Staden». På Taffelberget
är det godt om klippdassar och babianer. »De förre blef jag
i synnerhet varse up emot Bergets spets, just vid sjelfva
solgången, då deras vana alltid var, at framkomma, för at sola
sig. När man ville skjuta dem, måste man varsamt nalkas
dem, och med en qvick bössa så trakta til at träffa, at de
blefvo liggande på stället. Sköts djuret icke dödt på stället,
drog det sig så in uti skrefvan, at man icke kunde få det ut.
Köttet ätes och smakar någorlunda väl.» Babianerna äro
»farlige för vandringsmannen; ty de voro icke allenast
oförskräckte på klipporne, dit hagel ur bössan ofta ej kunde räcka
dem, utan de rullade och kastade äfven en hop större och
mindre stenar. Deras flygt är artig at påse. Med ungen på
ryggen göra de ofta upföre lodrätta klippan de otroligaste
språng, och mycket sällan låta de skjuta sig». De äro hatade
för sina plundringståg ned till trädgårdarna, där »de lefva af
åtskilliga växters köttaktige lökar, dem de uppgräfva, afskala
och äta. Gladiolus plicatus tycktes vara den, som almännast
af dem nytjades vid Cap». I staden höll man dem på sina
ställen som bandhundar, »fastbundne vid en stång». Allmän
strax utanför staden är också piggsvinet, som med förkärlek
äter roten af Calla »men också håller til godo både med kål
och andre grönsaker, samt gör stundom derpå ansenlig skada
uti Trädgårdarne». Under namn af myrätaren (Myrmecophaga,
aardvarken) omtalas det kapska jordsvinet (Orycteropus), »som
gräfver sig stora holor i jorden, hvari han om dagen ligger
säker för sine fiender. Landet var fult med sådane holor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
