Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FORSKNINGSRESANDE FRÅN ÄLDRE TIDER 6 I
Det sades vara et starkt djur, så at flere oxar icke skulle
förmå, at dragé honom ur sit näste». Köttet ätes, och själv
»lefver han af flere slags myror, i synnerhet de store röde,
som bygga sine stackar af lera, och som äro mycket almänne,
och ökas årligen». De i Sparrmans reseskildring så mycket
omtalade hyenorna (»ulfvarna») hör man ingenting om: blott
nämnes »et artigt sätt at fånga vargar» i ett hus med falldörr
och bete. Litet mer uppmärksamhet ägnas »trenne sorter
Rottor, som almänt kallades Mulvador. Det ena slaget, som
får namn af hvit mulvad (Marmota africana] är stor som en
liten katt, aldeles hvit med kort rumpå. Det andra, kalladt
bläsiga mulvaden (M. capensis] är mindre, hvit och brunfläckig.
Den tredje är mindre alman och ganska vacker, grönaktig med
skinande hår»; den kallas af Thunberg guldgröna mulvaden
(Talpa aslatica) och går nu under namn af Chrysochloris aurea
(guldmullvad) samt är särdeles allmän i hela kolonien. De
båda andra göra mera skäl för benämningen »rottor». Den
hvita är nutidens Bathyergus maritimus; den är en gnagare,
men kallas allt fortfarande sandmullvad, likaväl som våra
sorkar ju allmänt kallas mullvadar. Äfven den »bläsiga
mullvaden» (Blesmol) är en gnagare och af vetenskapsmännen känd
under namnet Georychus capensis. Båda äro fortfarande
vanliga i Kaptraktens sandfält, där de lefva af dess många
stam-och rotknölar.
Bland fåglarna omtalas först och främst den ståtliga
flamingon, som på våren, då sandfälten ännu ligga under vatten
efter vinterns myckna regn, »vadade i vatnpussarne, i hvilke
äfven höllo sig Ander och Snäppor*, och blott en dagsresa från
Kap »lupo de stolte Strutsar, känbare med sine svarte fjädrar,
ifrån sina grå honor». »Kapockfogeln, som bygger et mycket
konstigt och vackert bo, tjockt som en ullstrumpa utaf fjunen
af vilda Rosmarinbusken (Eriocephalus)» är tydligen en
väfvare liksom guldfinken (Loxia orix), som i oräknelig
myckenhet fanns vid gårdarna och fick sin vackra högröda
sommarprydnad, just då säden mognade. 1 trädgårdarna fanns i stora
troppar en annan väfvare, Loxia astrild, »roodbekje» kallad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
