Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H4
FAUNA OCH FLORA
ett exemplar af den vanliga hjortsvampen. Jag erinrade mig
då, att jag förut undersökt maginnehållet hos åtskilliga ekorrar
från samma tallskog och nästan alltid jämte en gröt af
barrträdsfrö funnit en delvis blåsvart egendomligt luktande massa,
som jag ej kunde bli klok på. Det blef mig nu tydligt, att
detta ej kunnat vara annat än Elaphomyces, hvilken såsom
äldre invändigt blir svartaktig på grund af sporernas mörka färg.
Att ekorrar äro svampätare angifves af t. ex. E. Lönnberg
i »Sveriges ryggradsdjur». Själf kunde jag med blandade
känslor bestyrka denna uppgift förra hösten i trakten af Dylta
bruk i Nerike, där tydligen ekorrar delvis förstört eller
misshandlat ett flertal härliga Karl-Johanssvampar, hvilka eljest
oskadda hade hamnat i min portör. Men att ekorrarna af
allt att döma äro specialister på den egendomliga
tryffelliknande hjortsvampen synes vara mindre kändt. Vår förnämste
kännare på »fungi hypogæi» (de underjordiska svamparna))
framlidne professor Th. M. Fries, omnämner emellertid i sin
afhandling »Skandinaviens tryfflar och tryffelliknande svampar»
(Svensk bot. tidskr. 1909) äfven ekorren såsom älskare af
Elaphomyces. Såsom stöd härför hänvisar Fries till bl. a.
det norska namnet »Ekornödder» jämte meddelande från
åtskilliga personer, enligt hvilka svampen säges uppgräfvas af
ekorren. Några säkra iakttagelser härutinnan synas
emellertid hittills ej hafva gjorts. Detta kan däremot sägas vara
fallet beträffande gräflingen, hvilken enligt direkta iakttagelser
af den kände jägaren och naturvännen G. Schröder, meddelade
till Fries, samlar betydande förråd af svampen. I Fries" arbete
anföras äfven uppgifter om igelkott, nötskrika, mård, räf och
hare såsom hjortsvampplockare, uppgifter hvilka dock ej synas
tillräckligt styrkta genom direkta iakttagelser.
Det torde vara tydligt, att ofvanstående påkaliar ett visst
intresse ej endast såsom ett bidrag till kännedomen om
ekorrens matsedel. Gifvetvis borde saken äfven äga en viss
betydelse med hänsyn till hjortsvampens spridningsbiologi.
Hjortsvampen liksom de äkta tryfflarna synes genom sitt hypogäiska
växtsätt af naturen vara hänvisad till endo- eller synzoisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
