Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
91
emellan 3 och 20 januari såg jag ofta starar, men då i mindre
flockar. Emellan 20/iä och s/i var jag ej hemma.
A Karlsö, där jag var från 29/i—’/s, har såväl stare som lärka
öfvervintrat. Lärkan hörde jag kvittra, men ej sjunga. Det var
rätt gråkallt. I fjol kom kölden ännu tidigare än vanligt, den 28
januari. Nu var ingen kommen.
Klintehamn i februari 1919.
Willy Wöhler.
Grafänder i Tåkern.
I december 1918 uppehöllo s»ig ett par änder på Yxstads strand,
hvilka längre fram sedan man kommit dem tillräckligt nära för
bestämning befunnos vara grafänder (ladorna tudorna). Häraf
besannades den åsikten, att grafanden är en monogam fågel. Könen
hålla tillsamman äfven efter häckningen. Efter någon tid försvann
den ena, troligen honan. Sannolikt hade den fallit offer för något
rofdjur. Den andra, hanen (J1), uppehöll sig sedan sjön tillfrusit i
ett större dike (upptill omkr 10 m. i bredd och 4 à 5 i djup) med
rinnande vatten, där den sökte sin föda. I början af februari d. å.
observerade jag den kvarblifna på stranden, men på tämligen långt
håll, så att jag ej var fullt säker på arten. Hufvudet och halsen
liknade mycket storskraken i praktdräkt. Jag närmade mig, men
då lyfte den och flög, tydligen utmattad, endast en kort sträcka
och satte sig på isen utpå sjön. Sedermera tycktes den ha blifvit
så utmattad och medtagen af brist på föda, att den en dag den 8
febr. togs med blotta händerna af en arbetare boende i närheten.
Den inköptes af mig och befanns vara ett mycket vackert och
storväxt hanexemplar af grafand i praktdräkt med synnerligen rena
färger. I längd mätte den 710 mm., vinglängden var 380 mm. I
»Nordens Eåglar» är maximilängden uppgifven till 660 mm. och
vinglängden till 350. Det var sålunda ett riktigt jätteexemplar.
Att den blifvit skadskjuten kunde icke. märkas, men, som sagdt,
var den ytterligt afmagrad, endast »skinn och ben» som man
brukar säga.
Detta var icke första gången grafänder visat sig i Tåkern. År
1905 i slutet af aug. inköptes nämligen af Handl. Hj. Flodin från
Motala 3 ex. skjutna vid Furåsa i Tåkern. De sändes till mig och
befunnos vara unga grafänder; på det ena ex. voro icke
vingpennorna fullt utvuxna. Ett ex. behöll jag för min Takerssamling, ett
sändes till Riksmuseum, det 3.-dje var så sönderskjutet, att det icke
kunde konserveras. Mitt ex. var en ung hona (§), längd 610 mm.
Med stor sannolikhet voro dessa fåglar födda i sjön, mest att döma
af det ex., som sändes till Riksmuseet, på hvilket, som sagdt,
vingpennorna voro outvecklade, och vill jag minnas, att prof. Lönnberg
var af samma åsikt, att den var född i sjön. Emellertid var fyndet
af stort intresse och får jag härmed till gifvaren, som räddade det
undan förgängelsen, framföra ett uppriktigt tack. Framtiden får
utvisa, om anden blir bofast i sjön eller blott tillfällig.
V. A. Engholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
