- Project Runeberg -  Fauna och flora / Fjortonde årgången. 1919 /
92

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

FAUNA OCH FLORA

En anteckning om Tibasten (Daphne mezereum L.).

I Gunnar Anderssons Svenska växtvärldens historia (Sthlm
1896) finnes å tillhörande växtgeografiska karta upptagna de
viktigaste eller mest belysande växtgeografiska gränslinjerna.

För att framställa den nutida utbredningen af de växter, som
invandrat till Skandinavien under första delen af »furufiorans» tid,
är gränsen för tibasten inlagd.

Då jag under stämplingsarbeten i öfre Norrbotten sommaren
och hösten 1917 vid ett par tillfällen påträffade tibasten ganska
långt norr om den i förenämnda arbete utmärkta gränslinjen, har
det synts mig vara af intresse göra en anteckning därom.

Det första fyndet påträffades sålunda c:a 2 mil norr om
Juno-suando by (c:a 670 30’ n. b.) och det andra i närheten af byn
Lautakoski vid Tärendö älf (c:a 670 25’ n. b.). Att tibasten hit
inkommit västerifrån torde vara uteslutet. På första fyndplatsen
växte tibasten tillsammans med ett par exemplar af röda
vinbärsbusken i en mindre skogsdunge ute på en »myrholme». Då sista
växt utan tvifvel ofta torde vara föremål för zoochor spridning,
torde kanske ej vara alldeles uteslutet, att äfven tibasten i
förevarande fall erhållit sin växtplats genom dylik förmedling.

Efter hvad mina handtlangare meddelade mig, voro finnarna
däruppe numera ej obekanta med tibasten. I den omnämnda byn
Lautakoski hade sålunda ett par skogsarbetare försökt sig på de
stora röda stenfrukterna, hvilket resulterat i häftiga kräkningar och
flera dagars illamående.

Kalmar den 10 februari 1919.

Eric A. Rydbeck,
E. jägmästare.

Naturskydd i Tasmanien.

I den australiska tidskriften »Emu» meddelas, att i Tasmanien
nu inrättats en stor nationalpark. Den ligger 50 eng. mil nordväst
om Hobart och har en utsträckning af 27 000 acres. Den
omfattar bl. a. en skogklädd bergsträckning Mount Field Range samt
flera sjöar och tjärnar. En sevärdhet inom parken är de vackra
Russell-vattenfallen. Åtskilliga fågelarter skola finna sin fristad inom
denna park och »wallabies» (smärre känguruformer) omtalas också
i »Emu». Däremot säges ej, huruvida Tasmaniens till sin existens
mest hotade pungdjursformer, Thylaänus eller »pungvargen» och
Sarcophilus satanicus eller »pungdjäfvulen», förekomma inom
området. Då dessa såsom landets största rofdjur göra skada på
kolonisternas fjäderfä och andra smärre husdjur, äro de mycket
hatade och ha följaktligen blifvit nästan utrotade.

Ett par notiser 0111 huggorm.

I sista häftet af »Fauna och Flora» för 1918 nämnes i ett
till-lägg till en uppsats af Pehr Johnson, att från Sverige föreligga inga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1919/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free