Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
93
säkra uppgifter om huggormar af större längd än 78 cm. Att det
i södra delarna af landet är långt mellan stora exemplar, är ganska
naturligt. De få aldrig åren på sig att utväxa till full längd.
De 78 cm. tåla emellertid en rätt kraftig tillökning. På
Gotland har jag sett en jätte, dock ej uppmätt, som närmade sig
metern i längd. De största huggormarna finner man i Norrland, i
synnerhet på s. k. reliktlokaler. Som bekant hade huggormen
under forna varmare tider en betydligt större utbredning än nu. Af
den klimatförsämring, som afslutats vid järnålderns början, trängdes
de, liksom andra värmeälskande djur och växter, tillbaka mot
söder. Men i likhet med dessa kvarlefva huggormarna h. o. hv. i
sydbergen, ända högt uppe inom fjälltrakterna. Där få de vara i
fred för sina fiender, och där kunna de nå helt andra dimensioner
än i södra Sverige. I nordvästa Härjedalen, straxt N. om Anåfjäll,
träffade jag i augusti 1914 ett jätteèxemplar på Kappruets solvarma
sydbranter på en höjd af icke mindre än 950 m. Tyvärr slog jag
ihjäl honom i hastigt mod, vi kommo hvarandra så obehagligt nära.
Han mättes med måttband och befanns vara 104 cm. och var grof
som handleden. Hade då ej reda på några längdsiffror för
huggorm, men ville minnas, att siffror upptill 120 cm voro kända.
Annars hade jag väl släpat odjuret med mig trots en mer än fullastad
ryggsäck. Ett exemplar af 88 cm:s längd anträffades samma år c:a
800 m. ö. h. vid Söderstädjan, Lillfjäll, straxt S. om Aråfjällen.
Af Ingeniör A. Granström vid Sv. Mosskulturföreningen har
jag fått uppgift om en huggorm, uppmätt till 90 cm:s längd, som
anträffades i Norrbotten på en myr under en värmebölja sommaren
1916 i närheten af Gransjö järnvägsstation.
Ormen på Kappruet anträffades 950 m. ö. h., hvilket torde
vara en enastående hög siffra för Sverige. I Norge går den dock
betydligt högre och är enligt »Naturen», 1917, högst funnen 1,250
m. o. h. under Norenut vid Finsevand, Hardanger.
Jag antar, att huggormens färgvariationer äro väl kända men
passar i alla fall tillfället att nämna ett par iakttagelser. Vid
Hasseludden i Stockholms skärgård har jag flera gånger träffat
huggorm, som varit fullständigt ramsvart, utan spår af teckning på
ryggen. Samtidigt finnes i trakten den vanliga grå med skarpt
markerad teckning. F^n af de svarta utmärkte sig dessutom genom
det ettrigaste lynne jag någonsin sett hos en huggorm. Den svarta
har jag också iakttagit i juni 1918 vid Kubbo, Valbo s:n,
Gästrikland. Exemplaret var stort, ungefär 70 cm., och hade en högst
ovanligt tillplattad kropp, endast med god vilja kunde man spåra
teckningen.
En annan ovanligare färgvarietet såg jag i juli 1917 på en myr
i Gästrikland, närmare bestämdt Västermyr vid Främlingshem. Den
huggormen var faktiskt närmast gul, ungefär mycket ljust snusbrun.
Harry Smith.
Fik Lic.
År 1915 omtalades i denna tidskr, en huggorm från Råneå af
79 cm. längd, hvilket förbisetts i ofvan citerade tillägg. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
