Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
FAUNA OCH FLORA
(d. v. s. med helt få nordligare fyndorter) en mer sydlig karaktär,
dess egentliga utbredningsområde börjar först söder om
Alperna. Hos denna art möter oss det intressanta förhållandet,
att ofta båda könen äro helt gröna. Och när djuren ligga
»utbredda» på berghällar och stenar eller torra dikeskanter och
med välmåga absorbera all den värme, solen spenderar dem,
då utgöra de i ögonen fallande färgfläckar, som ej äro på
något sätt skyddade i omgifningen. Men det kan smaragdödlan
riskera, ty hon är ett utomordentligt kraftigt och snabbt djur,
som blir ända till en half meter lång och med ett mer än
meterlångt språng på ett ögonblick kan vara försvunnen i
närmaste buskage. Väl inne i grönskan är hon svår att
upptäcka. Jag har ofta och med mig väl mången annan, som
haft tillfälle studera smaragdödlan i det fria, iakttagit, hur hon
efter ett våldsamt språng in i grönskan stannade där och kikade på
fridstöraren i st. f. att som många andra ödlor rusa
hufvudlöst i väg till sitt gömställe. Hon tycks alltså vara mer eller
mindre medveten om att hon är skyddad bland det gröna!
Smaragdödlan bebor heller aldrig solbrända stäpper eller nakna
klippor, hon är liksom sandödlan en ängarnes och de grönskande
buskagens bebyggare. Hon uppträder i åtskilliga, vanligtvis också
geografiskt skilda lokalformer, men i t. ex. Kaukasus lever den
största formen, den sydöstliga var. major Blgr, inom samma
områden som den strimmiga smaragdödlan (L. viridis var.
strigata EiCHW.y. Hos denna senare, antagligen den
phyloge-netiskt äldsta formen, behålla hanarna oftast den strimmiga
teckningen äfven såsom fullvuxna. Underarten major har
antagligen under ett senare tidsskede invandrat från Mindre
Asien.
Den mest varierande af alla ödlor, ja, man kan nästan
säga af alla ryggradsdjur öfver hufvudtaget, är murödlan (L.
muralis Laur./ Hos denna art kan man bäst studera den
sydliga breddens och andra faktorers inflytande på form och
färg. Inom det nordligaste utbredningsområdet äro de alla
mer eller mindre gråbruna, det är den typiska formen ff. typica
eller fusca BedrJ; sådana finner man dem i Rhendalen, Voge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
