Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLIMATETS INVERKAN PA REPTILIERNAS FÄRGER I I I
vegatationen, alltså den miljö, i hvilken djuren lefva.1 Arten
är väl skyddsfärgad, också nödvändigt för ett så relativt trögt
djur. Skulle honan icke vara så skyddsfärgad, som hon är,
vore arten dömd till undergång. Det är ett så godt som
genomgående drag hos alla reptilier, att ungarne äro skyddsfärgade,
dels genom mörk eller grå grundfärg, dels genom
neutraliserande teckning, hvilken först försvinner hos de halfstora
hanarna, långt senare eller aldrig hos honorna. Söderut tilltager
prakten i sandödlans färg och teckning, redan Mellaneuropas
längre och varmare sommar framalstrar ett så präktigt tecknadt
djur som formen erythronota, som med sin smaragdgröna
grundfärg och nästan borteliminerade fläckar har ett brunrödt
längsband på ryggen, en utomordentligt vacker
färgkombination. Och i sydost, på de tauriska och uralska stäpperna,
övergår arten i formen exigaa med nästan enfärgadt gröna
hanar. Men så är också denna form långt större och
kraftigare, både snabbare och betydligt skyggare än sin europeiske
broder och kan därför utan alltför stor risk bestå sig med
lysande, i ögonen fallande färger. Särskildt på Kaukasus
fuktiga västkust täflar hon med smaragdödlan i storlek och färg.
Lacerta agilis var. exigua Eichw. hör till de skyggaste
europeiska ödlor, i taggsnåren var hon utomordentligt svår att
fånga, ofta lyckades detta endast genom utgräfning ur hennes
gömställen.
Den nyssnämnda formen utgör en mellanlänk och är ofta
svår att skilja från sandödlans närmaste släkting, den
präktigt gröna smaragdödlan (L. viridis Laur./ Denna art har med
sin nordliga utbredningsgräns öfver Rhendalen och Böhmen
1 Det är det gula fettfärgämnet lipokrom, som tilltar under somtnarens lopp.
Jag har själf iakttagit denna färgförändring på sandödlorna i det fria och på
murödlor i fångenskap. Mektess, som studerat de syditalienska murödlorna (L.
serpa) i det fria under en hel sommar, fann också, att den intensivt gröna
färgen endast varade under parningstiden, men sedan övergick i gult och brunt
hos de djur, som bebodde torr, vegetationsfattig klippterräng, under det den gröna
färgen bibehöll sig och endast blef gul mot hösten i andra trakter (Paestum,
Capri), där vegetationen höll sig frisk under hela sommaren. Här tycks alltså
en ty’dlig anpassning till de förändrade omgifningarna under olika årstider
föreligga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
