Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLIMATETS INVERKAN PÅ REPTILIERNAS FÄRGER 121
Dylikt hade jag aldrig förut sett en ödla göra, men
förklaringen var lätt att finna. Det var hanarna, som uppförde sig så
egendomligt; de ville visa honorna, kanske äfven hvarandra
och äfven mig, vetgiriga människobarn, som råkat in midt i
deras bröllopsdans, sin största prydnad, öfver hvilken de voro
så stolta och täflade med hvarandra: svansens mönjeröda
undersida! Den öppna terrängen och de skarpögda fienderna
tilläto endast öfversidans sandgula skyddsfärg, men ingen i
ögonen fallande bröllopsstass; så hade naturen funnit denna
utväg. Djuren voro så lifliga och upprörda, att de knappt
togo någon notis om mig, äfven när jag berörde dem med
mitt spö. Det var svårt att slita sig från den lustiga leken,
det var en af dessa stunder, då naturforskaren känner sin
största njutning, en njutning, som ej ligger i att samla, jaga,
döda, utan i att se och förnimma det lefvande lifvet, att helt
oväntadt iakttaga ett af de underbara resultaten af naturens
skaparglädje.
Äfven på Apscherons nordkust fann jag på sandiga ställen
samma lilla stäppödla. På det leriga platålandet mellan dessa
båda fyndorter liksom senare uppe på Aserbeidschans
högstäpper fann jag en nära släkting, Eremias arguta Pall., ett
klumpigt djur utan bröllopsfärger, mörkgrå och brokig som
marken, på hvilken den lefde. Intet af lifligheten hos de nära
släktingarne på hafsstrandens dyner!
För den nakna klippterrängen typiska djur äro i hela främre
Asien agamerna {Ägarna stellio L., A. caucasia Eichw. m. fi.).
De äro liksom stäppdjuren i allmänhet utomordentligt väl
skyddsfärgade, grundfärgen kan på olika lokaler gå mer i
grått eller rödt, allt efter bergartens sammansättning.
Agamerna äro mycket skygga djur, som vid minsta fara rassla i
väg till sina skyddande gömställen.
Jag vill ej sluta kapitlet om ödlorna utan att nämna några
ord om geckoerna. När jag första gången hade tillfälle fröjda
mitt sinne åt Medelhafvets solmättade, färgrika kuster, befann
jag mig på en några dagars fotvandring längs levantiska rivieran.
Vägen gick som nästan alltid i Italien längs murar, murar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
