Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 FAUNA OCH FLORA
blommat ut, dallrar den heta luften öfver en till synes liflös,
förtorkad yta, där allt går i gult eller grått. Och ändå
existerar ett rikt lif, insekter, reptilier, däggdjur och fåglar Vilda
roffågelsögon speja med sina teleskopobjektiv ned från höjden
och ve de djur, som ej äro tillräckligt skyddsfärgade och
befinna sig för långt från det skyddande boet! Här har
skyddsfärgen en afgörande betydelse. Eremias och
Phrynocephalus-ödlorna utgöra intet undantag. Man kan förfölja dem, stirra
på dem, med sitt oregelbundna härs- och tvärslöpande bli de
osynliga i samma ögonblick de stanna, de äro ett med
marken. Här skulle en vacker färg eller teckning, som ej
stämmer öfverens med marken, betyda döden för hela arten. Lustigt
var emellertid att se, hur den lilla snabba Eremias velox
Pall. trots allt briljerade med verkliga »bröllopsfärger».
Under det handjuren bland mur-, sand- och smaragdödlorna kunna
fröjda sig åt vackra gröna dräkter och kanske himmelsblå
hals- och struppartier, kan den lilla stäppödlan tack vare
risken ofvanifrån ej bestå sig med en sådan lyx. Men naturen
har funnit på utvägar.
Det var ett par mil söder om Baku. Efter en rätt så
ansträngande klättring i bergen med ty åtföljande härlig ridt
öfver en den präktigaste ridbana, naturen någonsin skapat: af
hafsvattnet bunden, halft förhårdnad sand. Solen sände ett
öfverflöd af varma strålar och framför oss låg Kaspiska
hafvet så läskande och inbjudande. Jag hade under den vilda
jakten ej ett ögonblick glömt att rekognoscera terrängen, såg
väl också här och där ett par ödlor kila undan; först framme
i dynerna nära stranden blefvo de talrika, del lönade mödan
stiga af för närmare studium. Med stor snabbhet ilade de
små sandgula, vackert tecknade stäppödlorna omkring bland
de med buskar sparsamt bevuxna sandkullarna, än försvunno
de i ett hål för att strax åter vara framme och jaga omkring
med andra, de tycktes leka ett slags kurragömma eller »ta
fatt» med hvarandra. Men det var ingen vanlig »ta fatt».
Jag lade genast märke till, huru de flesta af dem på ett
lustigt sätt lyfte upp svansen nästan vinkelrätt mot kroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
